Gul rot (Xanthorhiza simplicissima) är en växtart som ofta förväxlas med Hydrastis canadensis. Den senare kallas ibland också gul rot, men är i själva verket guldfodra (goldenseal). Gul rot innehåller det gula färgämnet berberin i sina rötter, vilket ger dem deras karakteristiska starkt gula färg. När roten bryggs till te blir drycken kraftigt besk i smaken.
Gul rot är en liten buske som sällan blir högre än cirka 70 centimeter. Grenarna bär blad som är arrangerade i spiralform. Blommorna liknar femuddiga stjärnor i en rödbrun eller purpurbrun färgton. Rötterna är klargula, därav växtens namn.
Gul rot växer naturligt i sandig jord, oftast i halvskuggiga lägen längs bäckar och vattendrag i bergstrakter.
Växten förekommer så långt norrut som till östra Maine, så långt söderut som norra Florida och så långt västerut som östra Texas. Gul rot är ursprungligen hemmahörande på den nordamerikanska kontinenten.
Gul rots läkeegenskaper har inte vetenskapligt bevisats. Inom folkmedicinen har den dock använts mot en rad olika åkommor, bland annat halsont, muninfektioner, diabetes och försvagat immunförsvar. Den har också använts som lugnande medel, för att stärka livmodern och för att stimulera levern. Den konventionella medicinvetenskapen har inte kunnat bekräfta produktens effektivitet.
Amerikanska urfolk använde gul rot som färgämne för kläder, som extern tonic mot sår och som te mot magsår. Färgämnet, toniken och teet framställdes genom att lägga roten i kokande vatten.
Även om gul rot har en lång tradition inom folkmedicinen finns det inga vetenskapliga belägg för dess effekter. Om du överväger att använda växten i medicinskt syfte bör du alltid rådfråga läkare eller annan legitimerad vårdpersonal först.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online