Keleringsterapi anses ge goda resultat när det gäller att kontrollera och befria kroppen från besvär orsakade av tungmetaller och skadliga gifter. Tungmetaller och toxiner kan successivt ackumuleras i kroppen, och om de lämnas obehandlade under lång tid kan de orsaka skada på olika organ och organsystem. Denna typ av terapi har använts i decennier för att behandla en rad olika sjukdomar och åkommor.
Keleringsterapi är en behandlingsmetod som används för att avlägsna toxiner och tungmetaller från kroppen. Huvudkelateringsmedlet är aminosyrakomplexet etylendiamintetraättiksyra (EDTA). Metoden togs fram som behandling mot förgiftning med tungmetaller under 1900-talet och har sedan dess använts mot en mängd olika störningar och sjukdomar. EDTA:s positiva effekter vid avgiftning av kroppen stöds av flera studier, bland annat en som genomfördes av National Academy of Sciences/National Research Council på 1960-talet.
Kelateringsmedlet som används i terapin fäster sig vid de toxiner och tungmetaller som har samlats i kroppen. När medlet bundit sig skickas en signal till immunsystemet, som då betraktar komplexet som en "främmande kropp". Immunsystemets enzymer angriper därefter denna främmande kropp och bryter ner toxinerna och tungmetallerna. Restprodukterna spolas sedan ut ur kroppen via njurarna och lämnar kroppen med urinen.
Keleringsterapi delas in i två huvudtyper: oral keleringsterapi och intravenös keleringsterapi.
Oral keleringsterapi administreras via munnen och använder oftast EDTA som kelateringsmedel, vanligtvis i tablettform.
Intravenös keleringsterapi ges däremot genom injektion direkt i blodströmmen. Även här är EDTA det vanligaste kelateringsmedlet. Den intravenösa metoden anses generellt ge bättre och snabbare effekt än den orala, eftersom ämnet tas upp direkt i blodet.
Även om keleringsterapi har använts länge råder det fortfarande stor debatt om dess effektivitet. Ett problem är att kelateringsmedlet inte bara binder sig till skadliga toxiner och tungmetaller, utan även till viktiga ämnen i kroppen som kalcium och proteiner. På grund av denna bindning riskerar även dessa nyttiga ämnen att spolas ut ur kroppen, vilket kan leda till mineralbrist. Detta kan i sin tur ge upphov till ogynnsamma hälsoproblem.
Keleringsterapi kan också orsaka en rad biverkningar, varav den allvarligaste i värsta fall kan vara dödlig. Andra möjliga biverkningar är kraftig trötthet, diarré, huvudvärk, yrsel, illamående, hudirritation vid injektionsstället, njurskador, kramper och ledvärk. Det är därför alltid klokt att konsultera din läkare innan du påbörjar någon form av keleringsterapi, så att behandlingen kan anpassas efter din hälsa och dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online