När blodet återvänder till lungorna genom lungartärerna har det en låg syrehalt och en hög koldioxidhalt. Det beror på att det stora kretsloppet har fört ut blodet till kroppens vävnader, där syret avlämnats och koldioxiden tagits upp. I lungorna sker sedan en livsviktig process som kallas för lungornas gasutbyte. Så här går det till:
Lungartärerna förgrenar sig i allt mindre kärl som slutligen bildar lungkapillärer – ett tätt nätverk av tunna blodkärl som omsluter alveolerna, lungornas små luftfyllda säckar.
Väggarna i alveolerna och kapillärerna är extremt tunna, vilket möjliggör en effektiv diffusion av gaser. Syre från luften i alveolerna passerar över i blodet i lungkapillärerna och binder till hemoglobinet i de röda blodkropparna.
Samtidigt rör sig koldioxid – en restprodukt från cellernas ämnesomsättning – åt motsatt håll, från blodet i kapillärerna ut i alveolerna. När vi andas ut lämnar koldioxiden kroppen.
Det syrerika blodet lämnar därefter lungorna genom lungvenerna och förs vidare till hjärtats vänstra sida. Blodet har nu en hög syrehalt och en låg koldioxidhalt.
Hjärtat pumpar det syrerika blodet ut i kroppen via aortan och det stora kretsloppet. Det syresatta blodet levererar syre till kroppens alla vävnader och organ, vilket är nödvändigt för cellandningen och energiproduktionen.
När blodet återvänder till lungorna genomgår det alltså ett gasutbyte: syre tas upp i blodet medan koldioxid, en avfallsprodukt, avges till lungorna och andas ut. Det syresatta blodet cirkulerar sedan ut till kroppens vävnader och organ och levererar det syre som cellerna behöver för att fungera och producera energi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online