Anaerob andning är en metabol process där organismer bryter ner näringsämnen för att producera energi utan att syre används. Vilken kemikalie processen startar med varierar beroende på organismen och vilken typ av anaerob andning som sker. Nedan följer de vanligaste utgångskemikalierna för olika anaeroba respirationsvägar.
Hos många organismer inleds anaerob andning med nedbrytningen av glukos, ett sockerämne med sex kolatomer. Glukos bryts ner genom en serie enzymatiska reaktioner, ofta via glykolysen, vilket gör det möjligt för cellen att frigöra energi även när syre saknas.
Vissa organismer kan även använda andra sockerarter som utgångsmaterial för anaerob andning, exempelvis fruktos, sackaros eller laktos. Dessa omvandlas först till mellansteg i ämnesomsättningen innan de går in i den anaeroba energiproduktionen.
Vissa bakterier och arkebakterier kan utföra anaerob andning med organiska syror som huvudsakliga substrat. Vanliga exempel är mjölksyra (laktat), pyruvat och bärnstenssyra (succinat), som fungerar som elektrondonatorer i processen.
Flera mikroorganismer kan utnyttja aminosyror som startföreningar för anaerob andning. Aminosyrorna deamineras först, vilket innebär att aminogruppen avlägsnas och ammoniak bildas. De kvarvarande organiska syrorna kan därefter metaboliseras vidare för att generera energi.
Alkoholer kan också fungera som elektrondonatorer vid anaerob andning. Etanol (etanolalkohol) är särskilt vanligt och jäses av både jästsvampar och bakterier under syrefria förhållanden.
Dessa exempel visar mångfalden bland de kemikalier som kan inleda anaerob andning. Det finns dock stora variationer mellan olika mikroorganismer, och forskare upptäcker fortfarande nya respirationsvägar. Gemensamt för alla är att organismerna lyckas producera ATP utan syre genom att använda alternativa elektronacceptorer och substrat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online