Joniserande fotbad går under många namn – bland annat detoxfotbad, cellspa-fotbad, joniserande detoxfotbad, vattendetox, akvadetox och energifotbad. Utövare som erbjuder behandlingarna, exempelvis kiropraktorn Sandra Talt, hävdar att fotbaden avgiftar kroppen genom porerna i fötterna. Massage Midwest, en massageklinik i Kansas som använder metoden, uppger att klienter ofta behöver dagliga sessioner i början av avgiftningen, följt av veckovisa eller månadsvisa besök för att bibehålla hälsan.
Det finns dock stor skepsis kring tillverkarnas påståenden. Bland andra den välkände amerikanske läkaren Andrew Weil, grundare av DrWeil.com, menar att joniserande fotbad är en bluff. Här går vi igenom vad metodens förespråkare säger, hur behandlingen ska fungera, vilka som bör avstå – och vad kritikerna faktiskt har visat.
Enligt Sandra Talt, som erbjuder jondetoxbehandlingar i Alaska och skrivit om metoden i tidskriften "Alaska Wellness", är syftet med ett joniserande fotbad att dra ut gifter ur kroppen genom fötterna. Hon menar att gifter ständigt ackumuleras i kroppen från miljön, bekämpningsmedel i maten, hormoner, antibiotika, avgaser och stress.
Rensning av organsystem som lymfsystemet, njurarna och levern skulle enligt Talt kunna förbättra livskvaliteten och återställa både energi och allmän hälsa.
Ett joniserande fotbad består enligt tillverkarna av ett kar fylld med vatten, salt och en elektrisk spole som joniserar vattnet. Behandlande person sitter med fötterna nedsänkta i vattnet i cirka 30 minuter.
Fötterna innehåller över 2 000 porer och betraktas därför som en idealisk plats för att utsöndra gifter från kroppen. Enligt tillverkarna ändrar de gifter som dras ut från fötterna vattnets färg. Massage Midwest anger att färgerna ska spegla vilka organ som rensas:
Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) hade fram till 2011 inte utvärderat joniserande fotbad för medicinskt bruk. Hälsocenter som erbjuder behandlingarna rekommenderar ändå att vissa grupper helt avstår:
Motiveringen till kontraindikationerna är enligt Talt att avgiftning genom fötterna riskerar att dra ut nödvändiga läkemedel ur kroppen, eller att avgiftningen kan röra upp ytterligare gifter som kan överföras till ett foster via moderkakan eller till ett spädbarn via bröstmjölken.
Forskning som bekräftar joniserande fotbads effektivitet saknas i stort sett. I en artikel från februari 2007 på sin webbplats DrWeil.com pekade Andrew Weil ut behandlingen som en bluff, med hänvisning till en undersökning av Ben Goldacre, skribent hos den brittiska nättidningen "Guardian Unlimited".
Goldacre tog prover från en arbetskamrats fotbad – men också från en enkel skål saltvatten med två metallspikar anslutna till ett bilbatteri. När proverna analyserades visade båda sig vara bruna på grund av högt järninnehåll. Slutsatsen blev att den bruna färgen i fotbadsvattnet kommer från korrosion av elektroderna eller spolen i saltvattnet – vattnet hade alltså bytt färg oavsett om några fötter doppats i badet eller inte.
Talt bemöter kritiken med att påstå att vem som helst kan följa förändringar i sina giftvärden genom håranalyser och blodprov, samt genom att låta laboratorium testa sedimentet i vattnet efter behandlingarna. Fram till dess att oberoende forskning finns är dock försiktighet och sunt förnuft det bästa rådet för den som överväger att prova joniserande fotbad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online