Ett vanligt nybörjarfel vid tillverkning av kolloidalt silver är att låta processen pågå tills det destillerade vattnet blir gult och silverpartiklar sjunker till botten. När det händer är partiklarna för stora för att ge en effektiv och stabil lösning. Eftersom partikelstorleken avgör hur väl kroppen kan ta upp silvret är det viktigt att göra rätt från början. Här går vi igenom de viktigaste stegen för att lyckas.
Billiga generatorer för kolloidalt silver som drivs av tre niovoltbatterier har ingen kontroll över vattnets ledningsförmåga. Allteftersom silverpartiklar samlas i vattnet ökar dess konduktivitet. Den stigande elektriska strömmen gör i sin tur att partiklarna växer och att bearbetningstiden blir svår att förutse.
Lösningen är att använda en konstant strömkälla som motsvarar en milliampere per kvadrattum (cirka 6,5 kvadratcentimeter) av silverelektrodens yta. För att skapa den konstanta strömkällan gör du din anod – alltså den positivt laddade elektroden – av cirka 40 centimeter silvertråd med en diameter på ungefär 1,6 mm (motsvarande amerikansk trådstorlek 14 gauge). Eftersom silveravlagringar bildas på elektroderna ska du inte glömma att rengöra dem efter varje användning.
Rör om i lösningen medan du tillverkar den, så fördelas silverkolloiderna jämnt i vattnet. Ju längre ifrån varandra dina silverelektroder sitter, desto mindre omrörning krävs – och tvärtom. Du kan använda ett litet julgransljus under lösningen för att röra om den med termisk konvektion, sänka ner ett sugrör fäst på en liten motor för mekanisk omrörning, eller koppla in en akvariepump som rör om vattnet med luftbubblor.
Låter du processen pågå för länge kommer silverpartiklarna att sjunka ur suspensionen och bli för stora för att kroppen ska kunna ta upp dem ordentligt. Det finns två sätt att avgöra om ditt kolloidala silver är färdigt. Du kan doppa en mätare för lösta ämnen (TDS-mätare) i vattnet för att kontrollera halten av joniskt silver i miljondelar (ppm), eller rikta en laserpekare genom lösningen och leta efter Tyndalleffekten.
Använder du en TDS-mätare får halten inte överstiga 20 ppm. Använder du laserpekaren ser du dess ljusstråle lysa i vattnet – Tyndalleffekten – när ditt kolloidala silver är klart.
Kolloidalt silver består av både små silverjoner och större silverkolloider. När tre droppar treprocentigt livsmedelsklassat väteperoxid tillsätts till en lösning på 1,8–2,4 deciliter kolloidalt silver joniseras silverkolloiderna, deras partikelstorlek minskar och deras koncentration fördubblas. Det kan göra det kolloidala silvret upp till hundrafalt kraftigare, eftersom kroppen då lättare kan ta upp det. Den bästa tidpunkten att tillsätta väteperoxiden är två dagar efter att du tillverkat lösningen.
Sammanfattningsvis handlar framgångsrik tillverkning av klart kolloidalt silver om tre nyckelfaktorer: kontrollerad strömstyrka, jämn omrörning och korrekt timing. Kombinera detta med ett tillskott av väteperoxid två dagar senare, så får du en finfördelad och lättupptagbar silverlösning av hög kvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online