Kelateringsterapi innebär att ämnen injiceras i kroppen som kan binda till giftiga substanser och därigenom möjliggöra deras naturliga utsöndring. Metoden används för att förebygga sjukdomar som förvärras av toxiner, tungmetaller, fria radikaler och andra hälsofarliga ämnen. Vilka ingredienser som ingår i en kelateringsterapi varierar beroende på vilket terapeutiskt resultat man vill uppnå.
Enligt Creighton University Medical Center, som driver en webbplats om komplementär och alternativ medicin, användes kelatering redan under andra världskriget för att behandla arsenikförgiftning. Då användes ämnet dimercaprol för att avlägsna giftet ur blodet. Efter kriget började tungmetallförgiftningar behandlas med EDTA (etylendiamintetraättiksyra) för att ta bort bly och kvicksilver från kroppen. Detta ledde i sin tur till att kelatering kom att användas som kemoterapi för patienter som utsatts för strålning.
EDTA är den molekyl som används i kelateringsterapi för patienter med förträngda artärer. Molekylen binder till åderförkalkningsplack och hjälper till att bryta ner ansamlingarna. Deferoxamin är ett annat vanligt medel och används vid järnförgiftning samt hos vissa bröstcancerpatienter. Dr. Bowden vid Creighton University Medical Center uppger att dexrazoxan, en EDTA-derivat, används för bröstcancerpatienter för att binda toxiska nivåer av behandlingsläkemedel.
EDTA används även i flera kelateringsterapier med holistisk inriktning. Kelatering med EDTA kan tillämpas vid cellskador, toxic kalciumansamling samt höga kolesterolnivåer som bidrar till uppbyggnaden av arteriellt plack. Andra tillämpningsområden kan vara blodkoagulationsrubbningar, cancer och depression.
Enligt John Cranton vid Mount Ranier Clinic ingår bland annat följande ingredienser i dessa holistiska kelateringsterapier: natriumbikarbonat, C-vitamin, magnesiumsulfat, folinsyra, pyridoxin (vitamin B6), cyanokobalamin (syntetiskt vitamin B12) eller hydroxokobalamin (en form av vitamin B12).
När kelateringsterapi ges ingår ofta ytterligare komponenter i blandningen. Det kan röra sig om vitaminer och läkemedel som heparin. Behandlingen administreras vanligen genom intravenös droppe tillsammans med vätska.
Ett antal medicinska risker är förknippade med kelateringsterapi som patienter bör känna till. Behandlingen kan orsaka veninflammation, belasta njurarna genom att arbeta alltför effektivt och skapa stora mängder avfallsämnen, avlägsna för mycket kalcium från kroppen samt skapa obalans i insulinproduktionen. Diskutera alltid risker och fördelar med kvalificerad vårdpersonal innan behandling påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online