Vissa alternativa medicinska kurer rekommenderar natriumbikarbonat (bikarbonat) via munnen som ett sätt att förebygga eller till och med bota blodproppar. Men vad ligger egentligen bakom detta resonemang, och finns det någon vetenskaplig grund för rekommendationen? Här går vi igenom fakta kring blodproppar, blodets pH och vad forskningen faktiskt säger.
Blodproppar är kroppens främsta försvar mot överdriven blodförlust vid skada. Ibland aktiveras dock blodets koaguleringsförmåga inne i ett blodkärl, vilket bildar en farlig propp – en så kallad trombos – som kan fastna i hjärtat, lungorna eller hjärnan och blockera blodflödet. Resultatet kan bli livshotande tillstånd som emboli eller stroke.
Inom konventionell medicin rekommenderas ibland en kombination av acetylsalicylsyra (aspirin), natriumbikarbonat och citronsyra för att förebygga blodproppar. I det sammanhanget är dock acetylsalicylsyran den verksamma ingrediensen – bikarbonatet tillsätts enbart som syraneutraliserande medel, eftersom aspirin kan irritera magslemhinnan.
Bildningen av blodproppar inleds vanligtvis när en skada på ett blodkärls innervägg aktiverar den så kallade koagulationskaskaden. Då omvandlas proteinet fibrinogen till fibrin, som korslänkar sig och bildar en propp. Faktorer som ökar risken för blodproppar inkluderar:
En liten och isolerad del av den medicinska litteraturen tyder på att natriumbikarbonat kan verka antikoagulerande – alltså förhindra koagulering – i blod utanför kroppen. Ingen mekanism har dock föreslagits för att förklara fenomenet, utöver den pH-effekt som beskrivs nedan, och ingen studie har visat effekten inuti kroppen.
Natriumcitrat används ofta som ett reversibelt antikoagulerande medel, men där spelar citratjonen en avgörande roll genom att binda de kalciumjoner som krävs för att koaguleringen ska ske. Det finns inga vetenskapliga skäl att tro att natriumbikarbonat skulle kunna fylla samma funktion.
Blodkoagulering är en dynamisk och strikt reglerad process som äger rum inom ett mycket smalt pH-intervall. Normalt blod-pH ligger mellan 7,3 och 7,4. Vid detta värde är omvandlingen av fibrinogen till fibrin i jämvikt med den omvända reaktionen.
Studier utanför kroppen har visat att vid något lägre pH-värden (7,1–7,3) gynnas den framåtriktade korslänkningen, alltså själva proppbildningen. Detta observation är utgångspunkten för resonemanget bakom bikarbonat som antikoagulerande medel – tanken är att ett högre pH skulle kunna hämma processen.
Det råder ingen tvekan om att stora doser natriumbikarbonat, administrerat intravenöst eller oralt, faktiskt kan höja blodets pH och därmed "alkalisera" kroppen. Fenomenet har utnyttjats vid behandling av metabol acidos samt för att förbättra idrottares prestation i vissa sprintgrenar genom att minska ansamlingen av mjölksyra.
Det finns dock inga belägg för det grundläggande antagandet att personer som är benägna att drabbas av blodproppar skulle ha onormalt lågt blod-pH. Att höja blodets pH utanför det normala intervallet 7,3–7,4 ger dessutom ingen extra hälsofördel – tvärtom kan alkalisering av blodet orsaka skadliga biverkningar.
Natriumbikarbonat är relativt säkert i måttliga mängder, men för stora doser kan neutralisera magsyran och därmed störa matsmältningen, vilket kan leda till buksmärtor. Ett allvarligare tillstånd är hypernatremi – en farlig obalans av natrium i kroppen – som kan orsaka extrem törst, hjärtproblem, krampanfall eller i värsta fall döden.
Det finns inget stöd i den medicinska eller vetenskapliga litteraturen för att använda natriumbikarbonat för att förebygga blodproppar. Även om stora doser kan höja blodets pH saknas bevis för att lågt blod-pH skulle vara en bidragande faktor till blodproppsbenägenhet hos människor. Överanvändning av natriumbikarbonat kan dessutom ge allvarliga biverkningar.
Konsultera alltid din läkare innan du påbörjar, ändrar eller avslutar någon form av medicinsk behandling – inklusive användning av natriumbikarbonat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online