Delfiner räknas till världens mest milda och intelligenta däggdjur, och delfinterapi – att simma med delfiner som en terapeutisk metod – har haft en mycket positiv inverkan på livet för många människor med funktionsnedsättningar eller psykiska utmaningar, i alla åldrar. Samtidigt är detta en relativt ny form av behandling, och den har också sina kritiker.
Enligt en rapport från CBS2 Early Show ger simning med delfiner inga direkta fysiska fördelar, men det finns tydliga mentala vinster för barn som kämpar mot cancer och andra livshotande sjukdomar. Genom att ge dessa barn en minnesvärd upplevelse får de något att se fram emot – och något positivt att minnas när de ställs inför sjukdomens många svårigheter.
Delfiner är dessutom kända för sitt tålamod, sin tolerans och sin skyddande natur. Med sin naturliga nyfikenhet kan de uppmuntra till positiv social interaktion hos många människor med psykiska funktionsnedsättningar, och hjälpa individer som tidigare haft svårt att öppna sig att uttrycka sina känslor. Efter sessioner med delfinassisterad terapi (DAT) klarar både psykiskt utmanade och kroniskt deprimerade personer ofta bättre av vardagens stress. Delfiner visar sig också vara särskilt skyddande och nyfikna mot funktionsnedsatta barn och gravida kvinnor.
Det finns två huvudsakliga former: simning med vilda delfiner och simning med delfiner i fångenskap. Simning med vilda delfiner bör alltid ske i grupp av säkerhetsskäl, och flera arrangerade turer erbjuder denna upplevelse. Båtarna tar deltagarna ut till havsområden där delfiner brukar vistas. Där är delfinerna ofta upptagna med att söka föda – och eftersom hajar delvis äter samma byten, och ibland även jagar delfiner, finns en viss risk. Seriösa arrangörer känner till farorna och är väl förberedda om en haj skulle visa sig. Därför är det alltid säkrare att simma i grupp än ensam.
Delfinassisterad terapi genomförs däremot alltid i en kontrollerad anläggning med delfiner i fångenskap, där en marinbiolog och en fysioterapeut är närvarande vid varje session. Personer med funktionsnedsättningar och de som inte kan simma vistas endast på grunt vatten tillsammans med djuren.
På 1950-talet började oceanarier och akvarier använda delfiner för att visa hur träningsbara och sociala dessa djur är. Dr. Ludmila Lukina blev 1986 världens första forskare med en doktorsexamen baserad på forskning om delfinassisterad terapi. Hon ledde ett team på femton medicinska experter vid Ukrainas statliga oceanarium och betraktas idag som grundaren av DAT-metoderna. Tack vare hennes arbete blev program med delfinsimning populära under 1980- och 1990-talen, i takt med att allt fler insåg värdet av att interagera med delfiner.
Även om simning med delfiner är säkrare i större grupper bör man alltid iaktta försiktighet. Räkna inte med att delfiner ska skydda människor som hotas eller jagas av hajar eller andra rovdjur – deras första instinkt är att fly. År 2003 rapporterade Honolulu Advertiser att myndigheterna på Hawaii övervägte att utfärda en officiell varning till de som ville simma med delfiner i öppna havet, sedan antalet hajrelaterade räddningsinsatser ökat under de två föregående åren.
Flera organisationer anser att det är grymt och oetiskt att hålla delfiner i fångenskap. World Society for the Protection of Animals (WSPA) lyfter fram att Sea World – en av USA:s mest kända anläggningar för fångenskapshållna delfiner – rapporterade 93 delfindödsfall mellan 1971 och 2002, alltså i genomsnitt tre per år, förutsatt att samtliga dödsfall redovisades. USDA (USA:s jordbruksdepartement) reglerar inte program för simning med delfiner, vilket gör att det är okänt exakt hur många delfiner som dött under fångst eller i fångenskap hos alla företag som bedriver sådana verksamheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online