Stigbygelbenet, som på latin kallas stapes, har fått sitt namn från stigbygeln – den metallbåge som hänger på var sida om en sadel och där ryttaren vilar foten. När tidiga anatomister undersökte benets form upptäckte de att den påfallande liknar detta ryttartillbehör, och därför kom benet att beskrivas som just ett "stigbygel". Namnet används än idag för att tydligt återspegla både dess utseende och plats i kroppen.
Stigbygelbenet är inte bara uppkallat efter sadeldelen – det är dessutom det minsta benet i hela människokroppen. Det ligger djupt inne i mellanörat och ingår tillsammans med hammaren (malleus) och städet (incus) i den lilla kedja av hörselben som för över ljudvibrationer från trumhinnan till innerörat.
Benet mäter bara några millimeter och väger knappt mer än ett riskorn, men trots sin ringa storlek spelar det en helt avgörande roll för vår hörsel.
När ljudvågor får trumhinnan att vibrera, leds rörelsen vidare genom hammaren och städet fram till stigbygelbenet. Dess fotplatta pressar sedan mot den ovala öppningen till innerörat, varvid vibrationerna överförs till vätskan i hörselsnäckan och omvandlas till nervsignaler som hjärnan tolkar som ljud.
Benets konstruktion – med en liten huvuddel, två tunna ben och en platt bas – gör att det faktiskt ser ut som en miniatyrversion av en riktig stigbygel, där basplattan motsvarar själva trampytan. Kombinationen av sitt karakteristiska utseende och sin viktiga funktion gör att namnet "stigbygelben" passar perfekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online