Vad är hypoechoic?

I medicinsk bildbehandling hänvisar termen "hypoechoic" till ett område eller en struktur som verkar mörkare eller mindre ekogen jämfört med dess omgivande vävnader när det visualiseras genom ultraljudsundersökning. Den används för att beskriva den relativa ekogeniciteten eller reflektiviteten hos ljudvågor i ultraljudsbilder.

När ljudvågor som sänds ut av en ultraljudsgivare möter olika vävnader eller strukturer i kroppen skapar de ekon baserat på deras akustiska egenskaper. Täta eller solida vävnader med hög akustisk impedans reflekterar ljudvågorna starkt, vilket resulterar i ljusare eller "hyperechoic" områden på ultraljudsbilden. Däremot tenderar vävnader med lägre akustisk impedans, såsom vätskefyllda cystor eller mjukvävnader, att sprida eller absorbera ljudvågorna snarare än att reflektera dem effektivt. Detta leder till mörkare eller "hypoechoiska" områden på bilden.

Hypoechoic regioner kan ofta hjälpa radiologer att identifiera vissa onormala vävnadsförändringar, såsom cystor, tumörer eller områden med inflammation, som kan ha lägre densitet eller olika akustiska egenskaper jämfört med de omgivande normala vävnaderna. Det är viktigt att notera att hypoekogenicitet ensam inte definitivt indikerar en specifik patologi, och ytterligare utvärdering såsom biopsier eller ytterligare avbildningsstudier kan behövas för en korrekt diagnos.