Biomolekyler som energikälla: Lipider och kolhydrater

Biomolekyler är organiska molekyler som finns i växter och djur. Dessa molekyler innehåller solenergi som utgör en livskälla på jorden. Även om flera olika biomolekyler används för att generera energi är lipider och kolhydrater de viktigaste energikällorna som ofta studeras i laboratorier.

Om lipider

Lipider är icke-polära biomolekyler som inte löser sig i vatten. I människokroppen fungerar lipider som cellmembran. Vissa forskare tror att dessa membran blev livets ursprung genom slumpmässiga kemiska reaktioner. Enligt denna teori genererade lipiderna tillräckligt med energi för att skapa liv genom att reagera med atmosfäriska förhållanden. Att konstruera lipidmembranstrukturer i laboratoriet innebär att man blandar kolväten och vatten.

Typer av lipider

Lipider förekommer i flera olika former:

• Fettsyror – lipider med långa kolkedjor som används för att lagra och överföra energi.
• Triglycerider – lipider som är bundna till olja eller fett och även används för energilagring.
• Vaxer – lipider bundna till alkohol som bildar ett vattenavvisande skydd på blad och växtstjälkar.
• Fosfolipider – en huvudkomponent i cellmembran som kan transportera ämnen in och ut ur celler.

Om kolhydrater

Kolhydrater identifieras främst som sockerarter och polymerer. Dessa biomolekyler har den viktiga uppgiften att producera energi och skapa energicykler. Det finns flera typer av kolhydrater, bland annat monosackarider, disackarider och polysackarider. Medan monosackarider enbart består av socker består disackarider och polysackarider av socker tillsammans med andra kemiska föreningar. Polysackarider, såsom glykogen, stärkelse och cellulosa, består typiskt av hundratals sammankopplade monosackaridenheter.

I laboratoriet

Precis som lipider är kolhydrater inte svåra att framställa i ett laboratorium – en enkel blandning kan skapas med relativt liten ansträngning. Det finns dock tillfällen då det blir svårt att konstruera modeller av livets ursprung som innehåller kolhydrater. Att inkludera ribos i blandningen har exempelvis varit problematiskt i tidigare experiment, eftersom kemikalien inte binder korrekt med andra nukleotider. Därför bör du planera för flera försök när du bygger en kolhydratmodell i laboratoriet.