Inom amishesamhället betonar religiösa och kulturella värderingar användningen av naturliga botemedel framför konventionell sjukvård. Örtmedicinen ingår ofta som en del av den breda, helhetsinriktade och folkbaserade vårdtradition som fortfarande lever starkt bland traditionella amishgrupper. De flesta botemedel har sina rötter i schweizisk och tysk läkekonst, men repertoaren omfattar även inslag från amerikanska urinvånares folkmedicin samt mer exotiska metoder som traditionell kinesisk medicin (TCM).
Även om den amishska tron inte uttryckligen förbjuder preventivmedel är stora familjer högt värdesatta inom amishkulturen. Därför finns det många örtbotemedel som sägs stärka sexualhälsan och fruktsamheten hos både män och kvinnor. Uppslagsverket Global Anabaptist Mennonite Encyclopedia Online (GAMEO) anger att te på majsborst är ett vanligt botemedel bland amishmän med prostatabesvär. Pumpafrön, som används mot prostatabesvär världen över, är också mycket vanligt. Amishkvinnor kan dessutom använda örter som rödklöver och hallonblad, liksom specialdieter, för att öka sina chanser att bli gravida.
För amisherna tar inte örtmedicinen slut vid befruktningen. En studie från Northeastern Ohio University år 2001 visade att folkmedicin är vanligt förekommande bland gravida amishkvinnor. Av de intervjuade kvinnorna uppgav 36 procent att de hade använt någon form av komplementär eller alternativ medicin under graviditeten. De mest populära valen var johannesört mot graviditetsdepression och vitlök, ett vanligt botemedel mot graviditetsutlöst högt blodtryck (PIH). Utan akuta komplikationer betonar amisherna naturlig förlossning, och graviditeterna övervakas oftast av erfarna barnmorskor i stället för läkare.
Enligt GAMEO har amisherna dussintals olika botemedel mot smärtor orsakade av reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och andra smärtsamma tillstånd. Botemedlen kan bestå av salvor, omslag, teer eller preparat att svälja. Pepparmynta är ett vanligt medel mot magont och gallsten, medan videbark ofta används mot huvudvärk, artrit och muskelkramper. Bittra örter brukar användas för att lindra besvär i samband med förstoppning, gasbildning och matsmältningsproblem. Klassiska immunstimulerande örter som solhatt och vitlök används dessutom för att bekämpa smärtsamma infektioner.
Trots att de flesta amishiska folkbotemedel härstammar från europeisk tradition använder man även alternativa behandlingsmetoder från andra kulturer. Kiropraktik är vanligt förekommande, liksom kinesiska metoder som akupunktur och akupressur. Amishkvinnor har också rapporterat att de använder asiatiska örter som ginseng i medicinskt syfte. Andra praktiker som förekommer är iridologi (diagnostik via ögats regnbågshinna), hydroterapi (vattenbehandlingar), alternativa cancerbehandlingar och specialdieter. Bön och troshelande används nästan alltid – var för sig eller i kombination med andra metoder – när sjukdom ska behandlas.
År 1981 publicerade New York Times en artikel om Solomon Wickey, en amishsk örtläkare som förbjöds att utöva sin verksamhet eftersom han saknade legitimation som läkare. Wickey diagnostiserade sina klienter med hjälp av iridologi och rekommenderade örtbotemedel grundade i amishtraditionen. Han tog inte betalt för sina råd utan endast för försäljningen av medicinalörter, men många lokala läkare betraktade honom ändå som en "bedragare" och "kvacksalvare". Eftersom örtmedicin är kontroversiellt inom den etablerade sjukvården avfärdas amishernas läkekonst ofta av skolmedicinskt utbildade praktiker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online