Den korrekta medicinska termen för en störning som inte är verklig, äkta eller naturlig är artificiell störning, på engelska känt som "factitious disorder".
En artificiell störning är en psykisk diagnos där en person medvetet framställer, simulerar eller till och med framkallar symtom hos sig själv – eller hos någon annan – utan att det finns ett tydligt yttre skäl, exempelvis ekonomisk vinning eller undvikande av arbete. Målet är i stället att anta den sjukes roll och få uppmärksamhet, omsorg och medicinsk behandling.
Tillståndet kan ta sig flera uttryck:
Den mest allvarliga och kroniska formen, där personen upprepade gånger söker vård med påhittade eller självtillfogade symtom och ofta genomgår onödiga undersökningar och operationer.
Här framkallas eller simuleras symtom hos en annan person, oftast ett barn. Detta är en allvarlig form av omsorgssvikt och kan klassas som övergrepp.
Det är viktigt att inte förväxla artificiell störning med simulering (malingering). Vid simulering finns alltid ett tydligt motiv, som ersättning, friskrivning från arbete eller rättsliga fördelar. Vid artificiell störning drivs beteendet av ett psykologiskt behov att vara sjuk och bli omvårdad.
Behandlingen fokuserar främst på psykoterapi, ofta kognitiv beteendeterapi, för att hjälpa personen att hantera underliggande känslomässiga svårigheter. Tidig upptäckt och ett empatiskt men gränssättande bemötande inom vården är avgörande för att förhindra skada och onödig medicinsk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online