Som huvudregel är det inte lämpligt att bo i ett hem som innehåller asbest. Asbest är ett naturligt förekommande mineral som användes flitigt i byggmaterial fram till 1970- och 80-talen, innan dess hälsorisker blev fullständigt kända. I Sverige förbjöds asbest i nybyggnation 1982.
När material som innehåller asbest skadas, bryts upp eller på annat sätt stör kan fibrer frigöras i luften. Vid inandning kan dessa fibrer orsaka allvarliga hälsoproblem, bland annat lungcancer, mesoteliom (bukhinne- och lungsäckscancer) samt asbestos – en kronisk lungsjukdom.
Om du misstänker att det finns asbest i ditt hem är det viktigt att inte undersöka materialet själv. Rör inte vid materialet och låt istället en kvalificerad sakkunnig utföra en inspektion och laboratorieanalys av prover. Äldre byggnader från före mitten av 1980-talet bör särskilt kontrolleras, exempelvis i takplattor, golvmaterial, rörisolering och fogmassor.
Om asbest hittas i bostaden finns det flera åtgärder som kan vidtas för att hantera och minimera exponeringsrisken:
Om materialet är i gott skick och inte riskerar att skadas kan det ibland vara möjligt att kapsla in det med speciella tätskikt, vilket hindrar fibrerna från att spridas i luften.
I många fall är den säkraste lösningen att helt ta bort materialen som innehåller asbest. Sanering ska alltid utföras av certifierade företag med rätt skyddsutrustning och avfuktade arbetsmetoder, då felaktig borttagning kan öka risken för fiberfrihet i inomhusluften.
Det är värt att notera att lagar och regler kring hantering av asbest varierar mellan olika länder. I Sverige ställs tydliga krav på hur asbest ska hanteras, transporteras och deponeras, och saneringsarbete ska anmälas till Arbetsmiljöverket i vissa fall. Konsultera alltid din kommun eller lokala myndigheter tillsammans med kvalificerade yrkespersoner för att säkerställa att arbetet följer gällande föreskrifter och för att undvika onödiga hälsorisker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online