Det finns många kinesiska örter som används för att läka skadade ligament. För bästa resultat bör örtmedicinerna både tas internt och appliceras externt på det drabbade området.
Kung fu-mästare utbildades traditionellt även i att behandla muskel- och skelettproblem. De kallades ibland benläkare och specialiserade sig på att läka brutna ben, överansträngda muskler och skadade ligament. Denna kunskap har förts vidare genom generationer och utgör grunden för den örtmedicin som idag används vid idrottsskador och liknande tillstånd.
Inom traditionell kinesisk medicin fokuserar behandlingen generellt på två aspekter:
Kombinationen av dessa två principer anses ge ett effektivare resultat än om endast den ena aspekten behandlas.
Inom kinesisk örtmedicin sägs många örter verka mot specifika delar av kroppen. Vilka örter som väljs för att flytta qi och blod respektive för att tonifiera kroppen beror därför på var på kroppen ligamentskadan sitter. Vanligt förekommande örter i blandningar för traumaskador är exempelvis tian qi (notoginseng), xue jie (drakblod), ru xiang (rökelse) och mo yao (myrra). En utbildad örtläkare sätter alltid ihop en individuell recept efter patientens behov.
Extern örtmedicin används för att förbättra cirkulationen av blod och qi i det skadade området, vilket påskyndar läkningsprocessen. Örterna kan appliceras i flera olika former, till exempel:
Blandningar som appliceras externt kallas ibland dit da jow, vilket bokstavligen betyder "slå och vin", en hänvisning till deras traditionella användning inom kampsport.
Kinesiska örtläkare är ofta även utbildade akupunktörer och kan kombinera akupunkturbehandling på mottagningen med örter som patienten använder hemma. De externa örterna kan dessutom appliceras i samband med en speciell massageteknik, vilket ytterligare stimulerar blodcirkulationen och underlättar läkningen av ligamentet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online