Kinas en-barn-politik (1979–2015)
Från 1979 till 2015 tillämpade den kinesiska regeringen en befolkningskontrollåtgärd som begränsade de flesta stadspar till ett enda barn. Politiken syftade till att bromsa det snabba befolkningsökat och lätta pressen på resurser.
Viktiga punkter
- Genomförande: Startade 1979; strikt i städer, med undantag för landsbygd, etniska minoriteter och par där båda var ensamma barn.
- Uppföljning: Inkluderade ekonomiska incitament, obligatorisk preventivmedel, böter ("sociala underhållsavgifter"), och i vissa fall tvångsaborter eller sterilisationer.
- Demografisk påverkan: Bidrog till skarpt sjunkande fertilitet (under ersättningsnivå), accelererad åldrande och sned könsfördelning p.g.a. sonspreferens.
- Politikskifte: 2013 tillät "två-barn" undantag för par med en ensam-barn-förälder. Universell två-barn-politik trädde i kraft januari 2016; tre-barn-politik meddelades 2021.
Arv och nuvarande utmaningar
Politikens långsiktiga effekter inkluderar krympande arbetsstyrka, stigande äldreberoenderatio och bestående könsobalans. Regeringen uppmuntrar nu högre födelsefrekvens genom bidrag, förlängd föräldraledighet och bostadsincitament, men fertiliteten förblir låg.
