Termen "magisk realism" användes för första gången inom konstkritiken år 1925 av den tyske konsthistorikern och kritikern Franz Roh. I sin essä Nach-Expressionismus: Magischer Realismus myntade han uttrycket för att beskriva en ny riktning inom det samtida tyska måleriet.
Roh använde begreppet för att beskriva en trend där konstnärerna kombinerade realistiska, ofta vardagsnära motiv med fantastiska eller drömlika element. Till skillnad från expressionismens dramatiska och starkt subjektiva stil strävade dessa målare efter en kyligare och mer detaljtrogen återgivning av verkligheten – dock med en subtil, hemlighetsfull underton som gav bilden en nästan sagolik laddning.
Termen kom senare att antas av litteraturkritiker för att beskriva en liknande tendens inom skönlitteraturen. Särskilt i Latinamerika utvecklades den magiska realismen under 1900-talet till ett av litteraturens mest inflytelserika grepp, med författare som Gabriel García Márquez och Jorge Luis Borges i spetsen. Deras berättelser blandade det vardagliga med det övernaturliga utan förklaring – precis den stämning Roh en gång fångat i sitt konstkritiska begrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online