Inkacivilisationen, som blomstrade i Anderna på 1400-talet, är kanske mest känd för sin imponerande arkitektur och sitt avancerade samhällssystem. Men folket hade även en förvånansvärt utvecklad medicinsk kunskap. Här är tre av deras mest anmärkningsvärda landvinningar inom medicin och hälsa.
Inkafolket utförde en kirurgisk metod som kallas trepanation, där man borrade hål i skallen för att lindra trycket efter huvudskador eller infektioner. Ingreppet användes inte enbart som medicinsk behandling utan hade även rituella och religiösa betydelser. Arkeologiska fynd visar dessutom att många patienter överlevde operationerna, vilket tyder på att inkakirurgerna behärskade både tekniken och hygienen på ett imponerande sätt.
Inkafolket praktiserade en form av kosmetisk kroppsmodifiering genom förlängning av öronsnibbar. Genom att successivt sätta in allt större spolar eller pluggar sträcktes öronsnibbarna ut över tid. Denna praktik ansågs vara ett tecken på skönhet och hög status och utövades av både män och kvinnor, ofta inom de högre samhällsskikten.
Inkafolket hade omfattande kunskap om medicinalväxter och använde ett brett spektrum av växter för att behandla olika åkommor. Bland annat använde de koka mot höjdsjuka, kinin från kinabark mot malaria samt videbark mot smärta – det senare innehåller samma verksamma ämne som dagens acetylsalicylsyra. Utifrån denna kunskap utvecklade de ett helt medicinskt system som fördes vidare genom generationer och som delvis fortfarande lever kvar hos folkgrupper i Anderna idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online