Lunginflammation (pneumoni) är en infektion i lungorna som främst stör gasutbytet i de små luftsäckarna som kallas alveoler. Här förklarar vi hur sjukdomen påverkar både kroppens förmåga att avlägsna koldioxid och att leverera syre till cellerna.
Under en lunginflammation blir alveolerna inflammerade och fyllda med vätska, cellrester och patogener. Denna inflammation och vätskeansamling gör alveolväggarna tjockare, vilket ökar diffusionsavståndet mellan luften och blodomloppet.
Som en konsekvens minskar syrediffusionen från alveolerna till blodet betydligt. Mindre syre tas upp i blodet, vilket leder till lägre syrenivåer i det arteriella blodet – ett tillstånd som kallas hypoxemi.
Koldioxid är en restprodukt av cellernas ämnesomsättning och diffunderar normalt från blodet ut i alveolerna för att sedan andas ut. Inflammationen och vätskeuppbyggnaden i alveolerna hindrar dock även diffusionen av koldioxid från blodomloppet till luftrummen.
Detta orsakar en ökning av partialtrycket för koldioxid i det arteriella blodet, vilket kallas hyperkapni.
Lunginflammation stör den normala gasbytesfunktionen i lungorna genom två huvudsakliga mekanismer:
1. Minskad syreupptagning från alveolerna till blodomloppet, vilket leder till hypoxemi.
2. Nedsatt koldioxideliminering från blodomloppet till alveolerna, vilket resulterar i hyperkapni.
Dessa förändringar stör den livsviktiga processen att försörja cellerna med syre och eliminera koldioxid från kroppen, vilket påverkar andningsfunktionen allvarligt. Personer med lunginflammation kan därför uppleva symtom som andfåddhet, snabb andning, hosta och trötthet på grund av det nedsatta syre- och koldioxidutbytet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online