Handflatan är den främre delen av handen och ligger längst ut på underarmens ände, det vill säga mellan handleden och fingrarna. Området kallas inom anatomin för palma manus och spelar en central roll för greppfunktion och finmotorik.
Handflatans skelett består framför allt av två typer av ben:
Mellanhandsbenen är de långa ben som förbinder handleden med fingrarna. I varje hand finns fem metakarpaler – ett per finger. Dessa ben ger handen dess struktur och möjliggör rörlighet i både händer och fingrar.
Handlovsbenen är de mindre ben som tillsammans bildar handloven och utgör grunden för handledsleden. De fungerar som en stabil koppling mellan underarmens båda ben, strålbenet (radius) och armbenet (ulna), och handens övriga delar.
Handflatan kännetecknas dessutom av två väl synliga muskelhöjder:
Thenarhögen är den köttiga ytan vid tummens bas. Här sitter musklerna som gör det möjligt att vrida, gripa och flytta tummen mot de övriga fingrarna – en rörelse som är avgörande för precis grepp.
Hypothenarhögen är motsvarande köttiga område vid lillfingrets bas. Den styr lillfingrets rörelser och bidrar till handens stabilitet vid grepp.
Kort sagt sitter handflatan längst ut på underarmen och består av mellanhandsben, handlovsben samt de karakteristiska muskelhöjderna thenar och hypothenar. Tillsammans gör dessa strukturer handen till ett av kroppens mest flexibla och funktionella redskap.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online