Perkussion är en klinisk teknik där undersökaren klappar på kroppsytan (med finger eller plexor) för att framkalla ljud som reflekterar densiteten och luftinnehållet i underliggande vävnader.
Viktiga perkussionstoner
- Resonant: Luftfyllda strukturer (normal lung; ökad vid pneumothorax).
- Hyperresonant: Emfysem, pneumothorax.
- Dull: Vätska eller fast vävnad (konsolidering, pleuraerguss, massa, lever, milt).
- Flat: Mycket dens vävnad (muskel, ben, stor erguss).
- Tympany: Gasfyllda strukturer (mage, tarm).
Kliniska tillämpningar
- Lungor: Jämför sidor, kartlägg diafragmatisk excursion och gränser.
- Buk: Uppskatta leversträckning, upptäck splenomegali, fri luft, eller massor.
- Hjärta: Gränsuppskattning (begränsad nytta jämfört med bildgivning).
- Sinus: Frontala och maxillära ömhet eller dullhet som antyder sinuit.
Teknik
Översträck långfingret på den icke-dominanta handen (pleximeter) fast mot patientens hud. Slag det distala falangen med spetsen på det dominanta långfingret (plexor) med en snabb, avkopplad handledsrörelse – inte armen. Konsekvens kommer med övning.
