Kanelbark kommer från vissa arter av städsegröna träd och används både som krydda i matlagning och som växtbaserat medel mot en rad olika besvär. Traditionellt har kanelbark använts mot mag- och tarmproblem, illamående, mensvärk, bakterieinfektioner samt förkylning. På marknaden finns två vanliga former av extraktet – PE och PF – som skiljer sig åt i såväl framställning som användning.
Kanelbarksextrakt PE är en pulveriserad form av kanelbark. Pulvret är vattenlösligt, vilket innebär att det lätt löser sig i vätskor som vatten, te eller kaffe och därmed kan drickas som ett örtte eller kosttillskott. Extraktet tillverkas av trädets bark – inte av bladen.
Kanelbarksextrakt PF, som ibland benämns cinnulin PF, är ett flytande extrakt som utvinns ur kanelbladet. Det säljs oftast i kapselform. Medan PE-pulvret blandas med vätska och dricks, sväljer man PF-kapslarna helt enkelt med ett glas vatten.
Både PE och PF tros ha positiva effekter på matsmältningen, exempelvis minskad gasbildning samt krampdämpande och antidiarréverkande egenskaper. De anses även stimulera blodcirkulationen och hjälpa till att sänka blodsockernivån. Dessutom ingår kanelbarksextrakt i vissa tandkrämer, munsköljningar och salvor tack vare deras sammandragande egenskaper.
När kanelbarksextrakt PE blandas med vätska får drycken en smak som liknar den kanel som används i matlagning och bakning – en mild och behaglig kanelton alltså. Kapslarna med PF-extrakt ger däremot knappt någon kanelaktig smak alls, eftersom de sväljs hela utan att tuggas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online