Medicinalväxter och örter var de första medlen som människan använde för att bota sjukdomar och åkommor. Under tusentals år förde läkare vidare sina kunskaper om växtbaserade botemedel muntligt till studenter och lärlingar.
Det äldsta kända belägget för medicinsk användning av växter finns på en sumerisk lertavla från år 2200 f.Kr. För cirka 3 500 år sedan listade den egyptiska Ebers-papyrusen ett stort antal läkeväxter. Även de kinesiska och indiska kulturerna hade omfattande förteckningar över växter med läkande egenskaper – en kunskap som fortfarande lever kvar i traditionell medicin idag.
Hippokrates räknas som den västerländska medicinens fader. Han använde växter för att behandla sjukdomar och dokumenterade 400 örter som var verksamma mot sår och olika sjukdomstillstånd. Den romerska läkaren Dioskorides fortsatte i hans fotspår, och hans manuskript om läkeväxter kom att utgöra grunden för europeisk medicin i hela 1 500 år.
Användningen av växter och örter som läkemedel fick ett kraftigt uppsving under renässansen. Boktryckarkonsten gjorde det möjligt att sprida kunskapen till en betydligt bredare publik. Medicinalväxterna blev välkända och användes av många människor när ingen utbildad läkare fanns tillgänglig.
Många moderna läkemedel har fortfarande växter och örter som sitt ursprungliga råmaterial. Aspirin, som utvecklats ur verksamma ämnen i videbark, är kanske det mest kända exemplet. Östländer som Kina och Indien förlitar sig dessutom än idag i hög grad på ört- och växtmediciner för att förebygga och bota sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online