Typer av psylliumskal: Plantago ovata, major och lanceolata

I den västra världen syftar termen "psylliumskal" vanligtvis på produkter framställda av det yttersta lagret av frön från växtarten Plantago ovata, vilka används som ett vattenlösligt fiberkosttillskott. Släktet Plantago omfattar dock flera olika arter med varierande näringsmässiga och medicinska användningsområden.

Plantago ovata

Fibrerna i psyllium kan bidra till att minska bantarens aptit.

Detta är den mest odlade och konsumerade psylliumtypen, särskilt i USA, tack vare sin roll som fiberkälla i kommersiella laxermedel som Metamucil. Råa psylliumskal, psylliumpulver samt kapslar innehållande psyllium sänker dessutom höga kolesterolvärden och kan underlätta viktnedgång genom att ge en ökad känsla av mättnad i magen.

Plantago major

Bladen från groblad kan användas för att täcka och skydda sår.

Storgroblad (Plantago major) betraktas av många bönder och trädgårdsmästare som ett besvärligt ogräs, men det är i själva verket en mycket näringsrik växt vars blad kan ätas både kokade och råa. Bladen är rika på B-vitaminer, och växten har använts som läkemedel i hundratals år. Vid förtäring lindrar växtens blad och extrakt en rad mag- och tarmbesvär, och dess antibakteriella egenskaper gör den också användbar vid behandling av ytliga problem som öppna sår och skärsår.

Plantago lanceolata

Vissa psylliumvarianter kan lindra hosta effektivt.

Plantago lanceolata, på svenska kallad svartkämpar, kommer ursprungligen från Europa men växer idag i många delar av världen. Dess användningsområden och verksamma ämnen liknar de hos Plantago major. Vid behandling av luftvägsbesvär som hosta och astma anses dock P. lanceolata vara överlägsen P. major, eftersom den lugnar inflammation i slemhinnorna och hjälper till att lösa upp segt sleme.