Gurkmeja kommer ursprungligen från södra Indien och Indonesien och har skördats i över 5 000 år. Växten har länge spelat en central roll inom ayurvedisk farmakologi och traditionell kinesisk medicin. Arabiska handelsmän introducerade gurkmejan i Europa under 1200-talet, men det är först på senare år som den väckt verkligt intresse i västerländska kulturer. Idag används både huvudrhizomen och de små knölarna som bildas utifrån den inom homeopatisk medicin.
Gurkmejans ökade popularitet beror till stor del på ett flertal forskningsstudier som fokuserat på växtens unika terapeutiska egenskaper. Appliceras gurkmeja direkt på huden vid sår, utslag och eksem har den naturligt läkande effekter och lindrar brännande och kliande hudbesvär. Pulveriserad gurkmeja, intagen som te, tabletter, pulver eller tinktur, har använts för att främja matsmältningen och anses verksam vid magbesvär som leverstas, magsår och gallsten. Gurkmeja sägs också bidra till att lindra artritsmärtor och reglera menstruationen.
Med sin bittert peppriga smak och sin mjuka doft som påminner om ingefära och apelsin är gurkmejapulver en av huvudingredienserna i curry. Gurkmeja, som även kallas gurkmejarot, gul ingefära, kurkumin eller indisk saffran, används dessutom som färgämne i både livsmedel och textilier. Den karakteristiskt klargula senapen får exempelvis sin intensiva färg från en generös tillsats av gurkmeja.
Växtens fingerliknande, långa underjordiska stammar – rhizomerna – skördas och torkas, varefter de malas till ett fint kryddpulver. Färsk gurkmeja tillsätts ofta i gumbo, grytor, soppor och ugnsrätter. Tillagad gurkmeja har en mild, morotsliknande smak och konsistens.
För att utveckla full smak och mognad kräver gurkmeja varma, tempererade förhållanden och riklig fuktighet. De största kommersiella producentländerna är Indien, Indonesien, Kina, Taiwan, Jamaica, Haiti, Sri Lanka, Java, Peru, Australien, Västindien och Filippinerna. Inom USA odlas gurkmeja framför allt på Hawaii.
Gurkmeja är en knölbildande rhizom med grov, segmenterad skal och en klarorange färg. Växten är en tropisk perenn som är nära släkt med ingefära och blir cirka 60–90 cm hög. Dess långa, liljeliknande blad kompletteras av konformiga klasar med små blekgula blommor. Gurkmeja förökas enklast genom delning av rhizomen.
Rhizomen är tjock och fibrös, med små knölar som växer ut från sidorna av huvudrhizomen. Dessa knölar skördas genom att brytas loss från rhizomen, som därefter delas i sektioner och planteras om för att ge upphov till nya växter. Gurkmeja trivs bäst i varma jordar med neutralt pH-värde och är relativt lätt att odla under rätt förhållanden.
Även om både rhizomen och knölarna kan torkas och malas till krydda, innehåller de små knölarna en högre koncentration av gurkmejans verksamma ämnen och har dessutom en behagligare smak än själva rhizomen.
Många behandlare vänder sig numera till gurkmeja som ett potentiellt skydd mot Alzheimers sjukdom. Memorial Sloan-Kettering Cancer Center rapporterar att data från epidemiologiska studier tyder på förbättrad kognitiv förmåga hos äldre asiater som regelbundet konsumerar gurkmeja i form av currypulver. Forskningen kring gurkmejans aktiva substans kurkumin fortsätter dock, och mer studier behövs innan några säkra slutsatser kan dras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online