Humleväxten (Humulus lupulus, familjen Cannabaceae) har länge varit högt uppskattad för sina bittra egenskaper vid öltillverkning och som hjälp vid matsmältningsproblem. Världen över är den också känd som ett värdefullt örtmedel mot olika hälsobesvär, bland annat ångest, rastlöshet och sömnlöshet. Inom modern medicin får växten dessutom allt större erkännande för sina östrogenliknande egenskaper, som kan användas för att lindra besvär i samband med klimakteriet. Örtens stora värde ligger i den alfasyra som kan utvinnas ur honblommorna.
Varje honblomma, eller strobilus, har två små nötliknande strukturer som sitter fast i bestående höljen vid blommans bas. Det är i själva verket körtlar, täckta av ett gult, pulvrigt ämne som kallas lupulin. Ju färskare blomman är, desto mer lupulin ger den – och det är just här som den alfsyra du söker finns. Kom ihåg att bära handskar, så att lupulinet hamnar i skålen i stället för att gnidas in i fingertopparna. Gnid därefter varje blomma över en medelstor skål för att lossa körtlarna.
Använd det finmaskiga sället för att sålla körtlarna ner i den mindre skålen, så att det gula lupulinet separeras från alla andra växtdelar. Lupulinet innehåller alfasyran, som ger beska och balanserar de söma tonerna vid ölbryggning, men det kan även användas för en rad olika medicinska ändamål.
Standarddoseringen av humleextrakt är 1–2 gram per dag. Att skörda tillräckligt med lupulin för att det ska vara användbart kan därför vara mycket arbetskrävande. Vid bryggning behövs inget separat uppsamlade lupulin (kokprocessen sköter det), och om du vill använda extraktet mediciniskt är det bäst att låta en erfaren herbalist eller homeopat samla rätt mängd lupulin efter dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online