
Bergamotten, på svenska ofta kallad indianört och på engelska "bee balm", är en starkt aromatisk ört med många kulinariska och medicinska användningsområden. Växten tillhör myntfamiljen och dess smak kan variera från citrusaktig till pepprig. Denna ofta förbisedda ört är lätt att hitta färsk och kan även torkas för att bevaras som en doftande och praktisk bukett.
Bergamott användes ursprungligen av den nordamerikanska urbefolkningen stammen Oswego för att brygga te, vilket idag går under namnet Oswego-te. Efter protesten Boston Tea Party, där engelskt te kastades i hamnen som ett uppror mot teskatten, blev Oswego-te ett populärt substitut för det engelska teet.
Teet tillreds enkelt genom att låta en tesked av den torkade örten dra i hett vatten. Både blommor och blad kan användas. Det finns två huvudarter av bergamott: Monarda didyma och Monarda fistulosa. Oswego-te görs traditionellt på Monarda didyma, som har klarröda blommor och en frisk citrusdoft. Monarda fistulosa har däremot en mer kryddig smak och doft.
Nordamerikas urbefolkning använde bergamott flitigt som medicinalväxt. Växten spelade en viktig roll under ceremoniella svettbastuer tack vare dess förmåga att framkalla svettning. Avkok av bergamott användes även som hårbalsam. Före jakter ingick örten i ceremonier, eftersom man trodde att den hade rensande och attraherande krafter som gynnade jakten.
Bergamottens blad och blommor har traditionellt använts mot förkylning, feber, halsont, huvudvärk, sömnlöshet och mensvärk. Ånginandning av växten kan lindra inflammerade slemhinnor, medan omlägg och kompresser används vid hudinfektioner och blåmärken. Örten sägs också ha en lugnande effekt på matsmältningssystemet.
Växten har antibakteriella egenskaper som kan hjälpa till att behandla infektioner, samt antiseptiska kvaliteter som verkar mot bakterier, parasiter och svampar. Mycket av de läkande effekterna tros bero på att örten innehåller ämnet tymol.
Utöver som te kan bergamott användas på flera olika sätt:
Trots sina många fördelar finns det viktiga risker att känna till. Bergamott stimulerar sammandragningar i livmodern och bör därför undvikas av gravida kvinnor. Tymolen i växten kan i större mängder orsaka illamående, kramper, kräkningar, magsmärtor eller hudutslag.
Bergamott innehåller även ämnet bergapten, vilket kan ge fototoxicitet. Huden bör därför inte exponeras för direkt solljus efter extern användning av oljan. Arten Monarda lutea, även känd som hästmynta, är särskilt känd för sina höga halter av tymol och bör hanteras med extra försiktighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online