Sedan urminnes tider har psykedeliska substanser, även kallade hallucinogener, omgivits av både fascination och rädsla. Deras effekter på hjärnan har studerats noggrant, men deras exakta funktioner är fortfarande till stor del okända för forskningen.
Kemikalier med psykedeliska egenskaper förekommer naturligt i växter, svampar och hos vissa djur. Människan har också framställt nya syntetiska varianter av hallucinogener, men effekterna av preparat som LSD och ecstasy liknar i grunden de naturliga substanserna peyote och så kallade "magiska" svampar.
Vetenskapliga studier visar att psykedelika efterliknar signalsubstansen serotonin. En av serotonins uppgifter är att filtrera bort onödig information innan den bearbetas av hjärnan. När psykedeliska ämnen tar över denna roll hämmar de dock inte informationsflödet – i stället tillåter de hjärncellerna att ägna sig åt onormal aktivitet, vilket ligger till grund för de karaktäristiska drogupplevelserna.
De intensiva synintryck och bilder som användare av hallucinogener upplever är alltså ett direkt resultat av den onormala hjärnaktivitet som substanserna utlöser. Hur världen uppfattas under ett "trip" varierar från person till person, beroende på individens hjärnkemi och tidigare erfarenheter. Forskarna kan ännu inte med säkerhet förutsäga exakt vilka upplevelser en enskild person kommer att genomgå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online