
Efter ett trauma mot en disk i ländryggen tar det normalt flera veckor innan tecken på diskdehydrering blir tydligt synliga vid en magnetkameraundersökning (MR). Det är alltså sällan som en akut MR direkt efter skadan kan påvisa sådana förändringar.
De intervertebrala diskarna fungerar som stötdämpare mellan kotorna och består till största delen av vatten, särskilt i den mjuka innerdelen som kallas nucleus pulposus. När en disk skadas försämras dess förmåga att binda och behålla vätska. Vatteninnehållet minskar då gradvis – en process som på MR framträder som en minskad signalintensitet i T2-viktade bilder.
Uttorkningen är en långsam biologisk process snarare än en omedelbar följd av själva skadan. Efter ett trauma behöver tiden passera för att diskens struktur och näringsförsörjning ska påverkas tillräckligt mycket för att förändringen ska bli mätbar med bildteknik. I praktiken brukar detta innebära:
Denna tidsfördröjning är viktig att känna till både för patienter och vårdpersonal. En normal MR-undersökning strax efter en ryggskada utesluter därför inte att diskdegenerering utvecklas senare. Vid ihållande besvär kan en uppföljande MR efter några veckor till månader ge mer information om diskens tillstånd och hjälpa till att styra behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online