Om du letar efter komplementär medicin som kan hjälpa dig att hantera besvär eller hälsoproblem kan akupressur vara ett intressant alternativ. Precis som akupunktur är det en uråldrig österländsk kroppsterapi – skillnaden är att akupressur inte använder nålar. Det gör metoden extra attraktiv för dig som är rädd för nålar men ändå vill prova denna form av läkekonst. Även om mer forskning behövs har akupressur många anhängare världen över. Här får du en grundlig genomgång av vad akupressur är, hur metoden fungerar och vad den kan användas till.
Akupressuren praktiserades långt innan officiella dokumentationer började föras, vilket gör att dess exakta ursprung inte går att fastställa med säkerhet. Tekniken kan dock spåras mer än 5 000 år tillbaka i Kina. Enligt Melbourne College of Professional Therapists kan den dateras så tidigt som till Sui- och Tangdynastierna (år 581–907 e.Kr.). När tekniken blev allt populärare spred den sig under Song-, Jin- och Yuandynastierna (år 908–1368). Under Ming- och Qingdynastierna (år 1368–1911) blev massagebehandling en av de tretton medicinska specialiteterna i Kina.
Runt år 1949 började massagebehandling i allmänhet växa i popularitet i Kina. Massagekliniker, sjukhus och skolor med utbildningar i traditionell kinesisk medicin etablerades, liksom forskningsinstitut inriktade på massageterapi. Därifrån spred sig tekniken till andra länder. I slutet av 1970-talet konstaterade Världshälsoorganisationen (WHO), genom flera studier, att akupunktur- och akupressurmedicin kunde vara mycket effektiv vid behandling av många sjukdomar. Sedan dess har metoden fortsatt att utvecklas och förfinas.
Enligt American Organization for Bodywork Therapies of Asia bygger österländsk medicin på idén att kroppen genomsyras av energibanor, så kallade meridianer, som förbinder olika organ – som hjärta, lever, mjälte, lungor, njurar, mage, tjocktarm, tunntarm, urinblåsa och gallblåsa. Dessa banor anses även sträcka sig ut till hud, muskler, skelett, lemmar, ögon, öron, näsborrar, mun, urinrör, slida och ändtarm.
Tanken är att hela kroppen är samordnad och integrerad som en helhet. Inom kinesisk medicin spelar meridianerna en central roll i transporten av qi (livsenergi), blod och kroppsvätskor till olika delar av kroppen, vilket upprätthåller hälsa och normal kroppsfunktion. Uppstår en störning eller blockering i en eller flera meridianer försämras flödet av både qi och blod, vilket enligt teorin kan leda till fysisk sjukdom och emotionell obalans.
En akupressorterapeut använder fingrar, händer, armbågar, knän och fötter för att applicera tryck på kroppens triggerpunkter. Terapeuterna tror att tryck mot specifika punkter stimulerar kroppens inneboende förmåga att läka sig själv. Akupressur utnyttjar samma meridianer som akupunktur, men metoden kombineras ofta med andra tekniker som terapeutisk beröring, somatiskt arbete, healingvisualisering och massageterapi.
Du kan vanligtvis behålla kläderna på under behandlingen, eller klä av dig precis som vid en traditionell massage. I de flesta fall används varken oljor eller lotioner vid en akupressurbehandling.
Anhängare till akupressur menar att metoden kan hjälpa till att lindra smärta, minska stress, förbättra blodcirkulationen, främja avslappning och lösa upp muskulära spänningar, stärka immunförsvaret samt bidra till allmänt välbefinnande. En ytterligare fördel är att du kan utföra vissa moment på egen hand, även om det inte blir lika avslappnande som hos en professionell terapeut.
I kombination med västerländsk medicinvård kan akupressur enligt förespråkarna vara till hjälp vid tillstånd som muskelsträckningar och vrickningar, artrit, högt blodtryck, cirkulationsproblem, autoimmuna sjukdomar, astma, bronkit och huvudvärk, bland annat.
Om du söker en utbildad praktiker kan du söka i databaser hos nationella branschorganisationer, exempelvis American Organization for Bodywork Therapies of Asia eller Complementary Medical Association. Dessa organisationer övervakar utbildning, legitimering och utveckling av österländsk kroppsterapi. För att bli medlem måste praktiker ofta uppfylla specifika krav gällande sin utbildning och sin praktik. Dessutom krävs oftast regelbundna godkända fortbildningskurser för att hålla sig väl informerad om nya rön och aktuella riktlinjer inom området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online