Att urinen får en grönaktig ton kan kännas oroande, men i de flesta fall beror det på helt ofarliga faktorer som mediciner eller mat. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna – och när det är dags att kontakta vården.
Vissa läkemedel kan ge urinen en grönaktig färg. Det gäller bland annat vissa antibiotika (som tetracyklin eller rifampicin), laxermedel (till exempel bisakodyl) samt fenazopyridin, ett läkemedel som används mot besvär i urinvägarna.
Kosten kan också påverka urinens färg. Sparris, rabarber och livsmedel med konstgjorda färgämnen kan ge urinen en grönaktig nyans. Sparris innehåller ämnet sparrissyra, som bryts ner till svavelföreningar i kroppen – dessa kan både ändra urinens färg och ge den en karakteristisk lukt.
I sällsynta fall kan grön urin bero på ett underliggande sjukdomstillstånd. Leversjukdomar, såsom akut hepatisk porfyri eller Gilberts syndrom, kan leda till förhöjda nivåer av bilirubin i urinen, vilket kan ge en grön eller brunaktig ton.
En urinvägsinfektion orsakad av vissa bakterier, exempelvis Pseudomonas aeruginosa eller Proteus, kan ibland bilda ämnen som pyocyanin eller indigo. Dessa kan ge urinen en grönblå eller grönbrun färg.
Metylenblått, ett ämne som används inom sjukvården vid vissa undersökningar och behandlingar samt förekommer i vissa kosttillskott, kan också göra att urinen ser grönaktig ut.
Om du plötsligt får grön urin utan någon uppenbar förklaring – som ny medicinering eller förändringar i kosten – och färgen kvarstår över tid, är det viktigt att kontakta en läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal. De kan bedöma din allmänna hälsa, ta reda på vad som ligger bakom färgförändringen och vid behov ge rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online