Urinens relativa densitet (även kallad specifik vikt) är ett mått på hur koncentrerad urinen är jämfört med rent vatten. Ett högt värde tyder ofta på att urinen innehåller mer lösta ämnen än normalt. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna till förhöjd relativ densitet i urinen.
Dehydrering uppstår när kroppen förlorar mer vätska än den får i sig. Det gör att urinen blir mer koncentrerad och att den relativa densiteten stiger. Vanliga orsaker till vätskebrist är:
Proteinuri innebär att urinen innehåller onormalt mycket protein. Eftersom protein är tätare än vatten ökar därmed urinens relativa densitet. Proteinuri kan bero på flera olika faktorer:
Glukosuri betyder att urinen innehåller onormala mängder glukos (socker). Glukos är tätare än vatten, vilket höjer urinens relativa densitet. Den vanligaste orsaken är diabetes, men tillståndet kan också orsakas av:
Ketonuri innebär att urinen innehåller förhöjda nivåer av ketoner. Eftersom ketoner är tätare än vatten stiger urinens relativa densitet. Ketonuri beror oftast på svält eller obehandlad diabetes, men kan även orsakas av:
Flera andra tillstånd kan också leda till förhöjd relativ densitet i urinen, bland annat:
Om ett urinprov visar förhöjd relativ densitet bör resultatet alltid tolkas tillsammans med eventuella symtom och övriga provsvar. Kontakta läkare om du upplever tecken på vätskebrist, har en känd njur- eller diabetesjukdom, eller om avvikelsen kvarstår vid upprepade prover.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online