Ciprofloxacin vid urinvägsinfektioner: Dosering, effektivitet och viktiga säkerhetsvarningar

Ciprofloxacin (Cipro) är en fluorokinolon-antibiotika som ofta ordineras för okomplicerade och komplicerade urinvägsinfektioner (UVI), inklusive cystit (blåsinfektion) och pyelonefrit (njurbecksinfektion). Den verkar genom att hämma bakteriell DNA-gyras och topoisomerase IV, vilket stoppar DNA-replikering.

Vanliga doseringsschema

• Okomplicerad cystit: 250 mg peroralt var 12:e timme i 3 dagar (vissa riktlinjer föredrar 500 mg i 3 dagar).
• Komplicerad UVI / pyelonefrit: 500 mg peroralt var 12:e timme i 7–14 dagar; IV-behandling kan användas initialt vid allvarliga fall.
• Prostatit (kronisk bakteriell): 500 mg var 12:e timme i 4–6 veckor.

Doseringen måste anpassas för njurfunktionsnedsättning (KK <30 mL/min). Slutför alltid hela kuren även om symtomen lättar tidigt.

Viktiga säkerhetsanmärkningar

• Svart ruta-varningar: Tendinit/tendinruptur (särskilt Achillessenan), peripher neuropati, CNS-effekter (krampanfall, förvirring), och QT-förlängning.
• Läkemedelsinteraktioner: Antacida, sukralfat, järn, zink och multivitaminer med katjoner minskar upptaget – separera med ≥2 timmar.
• Kontraindikationer: Tidigare fluorokinolon-associerad tendonskada; myasthenia gravis; barn (utom specifika indikationer som antrax eller komplicerad UVI med begränsade alternativ).
• Graviditet/amning: Undviks generellt om inte nytta överväger risk.

Resistensproblem

Ökande E. coli-resistens begränsar empiriskt bruk i vissa regioner. Lokala antibiogram bör styra terapi. Vid okomplicerad cystit föredras ofta förstahandsmedel som nitrofurantoin, trimetoprim-sulfametoxazol (om resistens <20%) eller fosfomycin.

Konsultera din läkare för anpassad dosering och varaktighet baserat på infektionsgrad, samförvaltande sjukdomar och lokala resistensmönster.