Vad är urinterapi? Fakta, myter och hälsorisker

Vad är urinterapi?

Urinterapi är en praktik där en person dricker sin egen urin eller applicerar den på huden eller i ögonen i terapeutiskt syfte. Förespråkare menar att metoden kan stärka immunförsvaret, rena kroppen och bota olika åkommor – men vad säger egentligen vetenskapen?

En uråldrig tradition

Urinterapi är ingen modern företeelse. Praktiken har använts i århundraden i flera kulturer världen över, bland annat i Indien, Kina och Egypten. Inom den indiska traditionella medicinen ayurveda finns exempelvis texter som beskriver urin, så kallad shivambu, som ett botemedel. Även i europeisk folkmedicin har urin historiskt använts mot allt från sår till tandvärk.

Vad säger forskningen?

Det finns inget vetenskapligt stöd för att urinterapi skulle ha någon behandlande effekt vid något medicinskt tillstånd. Det bör också understrykas att urin är kroppens sätt att göra sig av med avfallsämnen, överskottssalter och ämnen som njurarna redan har sorterat bort.

Hälsorisker med att dricka urin

Att dricka urin kan faktiskt vara farligt. Urin kan innehålla bakterier och andra skadliga ämnen, särskilt om den inte är steril. Dessutom kan regelbunden urindrickning leda till vätskebrist, eftersom saltkoncentrationen tvingar kroppen att förbruka extra vätska för att spä ut den.
Vid upprepad konsumtion finns även risk för elektrolytrubbningar, samt exponering för läkemedelsrester som kroppen redan har utsöndrat.

Innehåller urin nyttiga näringsämnen?

Vissa människor tror att urin innehåller värdefulla substanser som vitaminer, mineraler och hormoner. Det stämmer att spår av sådana ämnen kan förekomma i urin, men koncentrationerna är betydligt högre i vanliga livsmedel och drycker. Kroppen utsöndrar dessutom dessa ämnen just eftersom den inte behöver dem – att återföra dem till kroppen ger därför inget nämnvärt näringsbidrag.

Kan urin användas på huden och i ögonen?

Att applicera urin på huden bedöms generellt som mindre riskabelt än att dricka den, men det finns inget vetenskapligt stöd för att det skulle hjälpa vid något hudbesvär. När det gäller ögonen är bilden tydligare: urin kan orsaka irritation, infektioner och andra komplikationer, och metoden bör undvikas helt.

Sammanfattning och råd

Urinterapi saknar vetenskapligt stöd och kan medföra påtagliga hälsorisker, särskilt när urin dricks. Om du ändå överväger att prova metoden är det viktigt att först prata med din läkare. En legitimerad vårdgivare kan hjälpa dig väga eventuella risker mot påstådda fördelar och i stället rekommendera behandlingar med dokumenterad effekt.