En reflexrespons styrs av den så kallade reflexbågen – en snabb och automatisk nervväg som skyddar kroppen från skador utan att hjärnan behöver vara inblandad. Reflexbågen består av fem huvuddelar som tillsammans gör att kroppen reagerar blixtsnabbt på ett stimulus.
Receptorn är den del av kroppen som upptäcker stimulus, till exempel värme, tryck eller smärta, och omvandlar det till en nervsignal. Signalet skickas sedan vidare till ryggmärgen. Receptorer finns bland annat i huden, musklerna, senorna, lederna och de inre organen.
Det afferenta neuronet, även kallat sensoriskt neuron, är den nervcell som transporterar signalen från receptorn till ryggmärgen. Det fungerar alltså som en budbärare som för information från kroppens periferi in mot centrala nervsystemet.
Ryggmärgen fungerar som ett kontrollcenter i reflexbågen. Här bearbetas signalen från det afferenta neuronet omedelbart, varefter en ny signal skickas ut till det efferenta neuronet. Eftersom bearbetningen sker direkt i ryggmärgen blir reaktionen mycket snabbare än om hjärnan hade behövt ta emot och tolka informationen först.
Det efferenta neuronet, eller motorneuronet, är den nervcell som leder signalen från ryggmärgen till effektororganet. Dess uppgift är att föra ut kroppens svarskommando från centrala nervsystemet till rätt muskel eller körtel.
Effektororganet är muskeln eller körteln som utför själva svaret på signalen från det efferenta neuronet. Hos en muskel innebär detta ofta en sammandragning, till exempel när handen rycks bort från en het yta. Hos en körtel innebär det i stället en utsöndring av exempelvis saliv eller svett.
Kort sagt följer en reflexrespons alltid samma väg: receptorn upptäcker stimulus → det afferenta neuronet skickar signalen till ryggmärgen → ryggmärgen bearbetar signalen → det efferenta neuronet leder svaret vidare → effektororganet utför reaktionen. Denna effektiva kedja gör att kroppen kan reagera på faror på bara några tusendels sekunder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online