Definition
Ett koma är ett djupt, förlängt tillstånd av medvetslöshet från vilket en person inte kan väckas – ens inte av stark stimulation. Patienten visar inget meningsfullt svar på kommandon, smärta, ljus eller ljud.
Vanliga orsaker
- Traumatisk hjärnskada (fall, trafikolyckor, misshandel)
- Stroke (ischemisk eller hemorragisk)
- Anoxisk/hypoxisk hjärnskada (hjärtstopp, drunkning, respiratorisk svikt)
- Metabola rubbningar (allvarlig hypoglykemi, lever/njursvikt, elektrolytextremer)
- Infektioner (meningit, encefalit, sepsis)
- Giftiga exponeringar (läkemedelsöverdos, alkohol, kolmonoxid)
- Hjärntumörer eller massförändringar
Kliniska drag
- Inget ögonöppnande till röst eller smärta
- Inget verbalt svar
- Inget meningsfullt motoriskt svar
- Kan behålla hjärnstamsreflexer (pupillär, corneal, kissreflex) beroende på etiologi
Bedömning och vård
Glasgow Coma Scale (GCS) kvantifierar djup (≤8 = koma). Vård är intensiv: luftvägsskydd, hemodynamiskt stöd, behandling av underliggande orsak, förebyggande av komplikationer (kontrakturer, trycksår, infektioner). Prognos varierar stort beroende på orsak, varaktighet och ålder.
