Zonterapi är en alternativ behandlingsmetod som bygger på idén att kroppen har ett inre nätverk av reflexpunkter som är kopplade till andra organ. De reflexpunkter som behandlas finns i händer, fötter och öron, men de står i förbindelse med kroppens system och inre organ – allt från lymfsystemet till urinblåsan.
Under en zonterapibehandling appliceras tryck på bestämda områden av fötterna, händerna eller andra delar av kroppen. Tack vare kroppens naturliga reflexzoner gynnas motsvarande organsystem eller organ av detta tryck.
De så kallade reflexpunkterna i händer, fötter och öron samt kroppens olika system är utmarkerade på en färgkodad zonterapikarta. Den anatomiska kartan visar hur kroppens system motsvarar varandra.
Ett exempel: levern, som sitter på höger sida av kroppen, påverkas genom att tryck appliceras på höger fotvalv. På samma sätt stimuleras organen på kroppens vänstra sida via vänster fot.
Zonterapi kan påverka kroppen på flera positiva sätt. Precis som massage är det en lugnande upplevelse som kan framkalla avslappning och lindra stress.
När specifika reflexpunkter stimuleras på rätt sätt av en utbildad zonterapeut kan patienten få lindring från besvär i nervsystemet, blodomloppet, lymfsystemet och matsmältningssystemet. Tillstånd i nästan vilket organ som helst som har en motsvarande reflexpunkt – från bihålorna till urinblåsan – kan förbättras genom regelbunden behandling.
Till skillnad från många andra medicinska behandlingar, både traditionella och alternativa, orsakar zonterapi sällan några biverkningar. Det kan dock finnas en risk om en person med allvarliga medicinska problem enbart söker zonterapi för att bli frisk.
Zonterapi kan förbättra den allmänna hälsan och stärka funktionen hos särskilda organsystem, samtidigt som det är en avslappnande och behaglig upplevelse. Men metoden bör aldrig användas för att diagnostisera eller behandla allvarliga sjukdomar. Bill Flocco, chef för American Academy of Reflexology, betonar att zonterapi inte ska användas som diagnostiskt verktyg.
Zonterapi är ingen ny behandlingsform. Exakt när den uppstod är okänt, men arkeologiska fynd tyder på att den användes redan runt 2300 f.Kr. i Egypten. Metoden var också vanlig i asiatiska länder under samma period.
Behandlingen integrerades i den västerländska alternativmedicinen under 1900-talet, efter att amerikanen Eunice Ingham på 1930-talet kartlade nätverket av reflexzoner utifrån empiriska studier.
En zonterapeut som applicerar tryck på reflexzonerna "läker" inte kroppen direkt under behandlingen. Istället stimuleras kroppen att hjälpa sig själv till läkning.
På sin mest grundläggande nivå bygger zonterapi på idén att kroppen kan reparera sig själv om energin och alla system är i balans. Genom att applicera tryck på vissa punkter förs kroppen in i rätt tillstånd för att kunna vårda sig själv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online