Hysteri var under lång tid en av medicinens mest omtvistade diagnoser – ett samlingsnamn för ett brett spektrum av symtom hos kvinnor, från ångest och irritabilitet till svimningar och "okontrollerbara" känsloutbrott. För ungefär hundra år sedan trodde man att sjukdomen berodde på en störning i livmodern eller en upphopning av "sexuell energi", vilket ledde till en rad behandlingsmetoder som ur dagens perspektiv framstår som både märkliga och problematiska.
Denna metod innebar att en manlig läkare manuellt stimulerade patientens könsorgan tills hon nådde orgasm. Resultatet kallades en "paroxysm" – ett slags anfall som ansågs frigöra den uppbyggda känslomässiga spänningen och därmed lindra symtomen.
Tanken bakom dessa behandlingar var att spola ut och rena kroppen från giftiga ansamlingar, vilka ansågs ligga bakom den underliggande obalans som orsakade hysterin. Kroppen skulle med andra ord "rensas" inifrån.
Elektrisk stimulering applicerades på eller nära bäckenregionen, ibland direkt mot de yttre könsorganen. Det utvecklades till och med vibratorer som tillverkades specifikt för medicinskt bruk – bland de allra första elektriska apparaterna i hemmen.
Inom hydroterapin ingick heta bad, växelvis varma och kalla duschar samt kompresser med omväxlande temperaturer. Även ångbastu och bubbelbad användes, allt i hopp om att kunna "chocka bort" hysterin ur patienterna.
Ett vanligt grepp var att operativt avlägsna de delar av de kvinnliga reproduktionsorganen som bedömdes fungera fel. Eftersom organen associerades med överdriven fertilitet – och därmed med en hög laddning av sexuell energi som antogs leda till hysteri – trodde man att problemet kunde elimineras genom att ta bort dem.
En mer innovativ metod som började utvecklas under perioden var samtalet som behandlingsform. Här försökte man utforska kvinnans tankar och känslor för att förstå vad som låg bakom de oförklarliga utbrotten. Denna ansats lade grunden för den moderna psykoterapin.
Även om många av dessa behandlingar vid tiden upplevdes effektiva för att kontrollera eller dämpa symtomen, fortsatte de flesta kvinnor att visa tecken på hysteri. En genomgripande känsla av missnöje bestod – kvinnorna kände sig varken botade eller förstådda – vilket gjorde dem benägna att drabbas av återfall eller nya former av hysteriska besvär. Diagnosen och dess behandlingar kom därför att bestå i över femtio år till, innan hysteri så småningom avskrevs som en medicinsk diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online