Den karakteristiska bruna färgen på avföring kommer främst från stercobilin, ett pigment som bildas vid nedbrytning av hemoglobin.
Den biokemiska vägen
- Erytrocyteromsättning: Åldrade erythrocyter (livslängd ~120 dagar) fagocyteras av makrofager i mjälte, lever och benmärg.
- Hemoglobinnedbrytning: Häm omvandlas till biliverdin (grönt), sedan till okanjugerat bilirubin (gult).
- Levers bearbetning: Okanjugerat bilirubin binder albumin, transporteras till levern och konjugeras med glukuronsyra till kanjugerat bilirubin (vattenlösligt).
- Gallutskiljande: Kanjugerat bilirubin utsöndras i gallan, lagras i gallblåsan och frigörs i duodenum.
- Bakteriell verkan: Tarmbakterier (särskilt i tjocktarmen) dekonjugerar och reducerar bilirubin till urobilinogen.
- Slutlig omvandling: Majoriteten av urobilinogen oxideras till stercobilin (brunt) i tjocktarmen, vilket ger avföring sin färg. En liten del återupptas (enterohepatisk cirkulation) och utsöndras i urin som urobilin (gult).
Faktorer som påverkar avfärgs färg
- Kost: Rödbeta (röd), spenat (grön), konstfärgämnen.
- Transittid: Snabb transitt (diarre) → mindre bakteriell omvandling → ljusare/gul avföring. Långsam transitt → mörkare brun.
- Galleutskiljande: Obstruktion (t.ex. gallsten) → blek/lera-färgad avföring (akolisk).
- Läkemedel: Järntillskott (svart), bismut (svart), antibiotika (förändrar flora).
Bestående blek, svart (tjäraktig), eller röd avföring motiverar medicinsk utredning för att utesluta gallvägsobstruktion, övre GI-blödning eller nedre GI-blödning.
