De allra flesta människor skulle aldrig medvetet utsätta sig själva för bistick från honungsbin – och det är heller inte något man bör göra utan noggrant övervägande.
Ett bistick kan vara rejält smärtsamt. När bien sticker sprutar den in ett gift i huden som orsakar smärta, svullnad och rodnad. För de flesta går reaktionen över inom några timmar eller dagar, men för vissa personer kan sticket utlösa en kraftig allergisk reaktion, så kallad anafylaxi, som i värsta fall kan vara livshotande.
Trots riskerna finns det faktiskt människor som medvetet använder bistick som en form av alternativ medicin. Praktiken kallas biventerapi eller apipunktur och ingår i det bredare begreppet apiterapi, där produkter från bin – som gift, honung, pollen och propolis – används i terapeutiskt syfte.
Anhängare till metoden tror att bigiftet, som bland annat innehåller ämnet melittin, skulle kunna lindra besvär som ledvärk, artros, reumatism och multipel skleros. Metoden har historiskt använts i flera kulturer, bland annat i traditionell kinesisk och egyptisk medicin.
Här är det viktigt att vara tydlig: biventerapi är vetenskapligt obevisat. Även om vissa studier på laboratorienivå visar att beståndsdelar i bigift kan ha inflammationshämmande egenskaper saknas tillförlitliga kliniska studier på människor som bekräftar effekt vid verklig behandling. Samtidigt finns dokumenterade risker, framför allt allvarliga allergiska reaktioner som kräver omedelbar vård.
Människor som medvetet låter bin sticka sig gör det alltså nästan alltid i tron om hälsobringande effekter – inte för att det känns bra. Eftersom varken effekten eller säkerheten är vetenskapligt fastställd bör man aldrig prova biventerapi på egen hand. Har du funderingar kring behandling med bigift, tala alltid med legitimerad sjukvårdspersonal först.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online