Fästingar kan sprida sjukdomar till både människor och djur, just eftersom de fäster sig så effektivt och stadigt när de ska äta. Fästingar lever uteslutande av blod från varmblodiga värddjur och kommer åt dem när de rör sig genom gräs eller skog.
Fästingen har en sammanhängande kropp som till utseendet liknar ett litet frö. Den genomgår en livscykel i fyra stadier – från ägg via larv och nymf till fullvuxen individ. Larverna som kläcks ur äggen har sex ben, medan den vuxna fästingen har åtta. För att kunna utvecklas till nästa stadium behöver fästingen ett blodmål i varje fas, och vissa arter klarar sig flera år utan att äta alls.
En vanlig art i Nordamerika är den amerikanska hundfästingen. Den är rödbrun i färgen och blir upp till cirka 5 mm lång. Honan har en silverfärgad fläck bakom huvudet och kan efter en ordentlig blodmåltid bli upp till 12 mm lång – då ser hon ut som en liten druva.
Lone star-fästingen är som larv mikroskopiskt liten, medan de vuxna exemplaren mäter cirka 3 mm. Honan har en tydlig vit fläck mitt på ryggen – en slags ensam stjärna, därav artens namn.
Rådjursfästingen, vars bett kan överföra borrelia (Lymes sjukdom), är som nymf precis så stor som en nålhuvud och brun i färgen. De vuxna djuren blir rödbruna och cirka 3 mm långa. Den bruna hundfästingen, som framför allt suger blod på hundar, liknar till utseendet den vuxna rådjursfästingen.
I Sverige stöter du främst på vanlig fästing (Ixodes ricinus). Honan är orangebrun med mörkare ryggsköld, hanen är helmörk, och en helt blodsugen hona kan bli nästan en centimeter stor – då liknar hon en liten, glansigt blåsvart bön. De flesta fästingar som sugit sig fulla med blod får en gråaktig ton.
Många tror att fästingar är insekter, men det stämmer inte. Fästingar tillhör spindeldjuren, samma grupp som skorpioner, kvalster och spindlar. Vuxna insekter har sex ben och ett par antenner, medan spindeldjur – fästingar inkluderade – har åtta ben och saknar antenner. En annan spridd myt är att fästingar kan hoppa eller till och med flyga. Det kan de inte: de tar sig endast fram genom att krypa.
Om du tagit bort en fästing eller hittar en som du misstänker har bitit dig eller din hund kan du spara den för analys. Lägg fästingen i en liten, tät burk med sprit och anteckna datumet då den hittades samt var bettet troligen skedde. Kontakta sedan din vårdcentral eller ring 1177 för råd – de kan hjälpa dig bedöma om fästingen kan ha burit på smitta och vilka symtom du bör hålla utkik efter.
Sitter fästingen kvar i huden är den oftast lätt att upptäcka, såvida den inte gömt sig på ett ställe du inte ser själv, exempelvis ryggen. Har fästingen redan lossnat bör du under veckorna efter bettet vara observant på utslag som ser ut som ett tjuröga – en rodnad ring med blekare centrum – samt feber eller oförklarlig sjukdomskänsla. Borrelia behandlas effektivt med antibiotika, medan TBE orsakas av ett virus och inte kan botas med antibiotika – mot TBE finns däremot vaccin. Kontakta alltid vården om du får symtom eller misstänker att du blivit biten.
Bär täckande kläder i ljusa nyanser som gör fästingarna lätta att upptäcka, använd myggmedel med DEET eller icaridin och undvik att kliva genom högt gräs och tät vegetation – gå hellre i mitten av stigen. Sök alltid igenom både kroppen och dina husdjur efter vistelse utomhus. Hittar du en fästing i huden tar du bort den snabbt med fästingplockare eller tunn pincett: greppa så nära huden som möjligt och dra rakt ut utan att krossa djuret.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online