
Kvicksilver är en tungmetall som kan utgöra en risk för människors hälsa, särskilt för foster under utveckling och små barn. Höga nivåer av kvicksilver kan bland annat leda till inlärningssvårigheter, minnesproblem och nedsatt koordinationsförmåga.
Kvicksilver släpps ut i miljön från flera olika källor, exempelvis kraftverk, industrianläggningar och gruvdrift. Även naturliga källor som vulkanutbrott och skogsbränder bidrar till utsläppen.
Metallen kan transporteras långa sträckor via atmosfären och sedimentera i sjöar och hav. Där omvandlas den till metylkvicksilver, en form som lätt tas upp av levande organismer och anrikas uppåt i näringskedjan. Därför innehåller stora rovfiskar ofta de högsta halterna.
Här är några exempel på arter som ofta har högre halter:
Även vissa skaldjur som musslor, ostron, räkor, hummer och krabba kan innehålla kvicksilver, men halterna är oftast betydligt lägre än i stora rovfiskar.
Det finns flera sätt att minska risken att få i sig för mycket kvicksilver via fisk och skaldjur:
Barn är mer känsliga för kvicksilver än vuxna eftersom deras nervsystem fortfarande utvecklas. Kvicksilver kan dessutom passera moderkakan och nå fostret, vilket gör gravida till en särskilt utsatt grupp.
Barn under sex år bör inte äta fisk och skaldjur med höga kvicksilverhalter alls. Äldre barn kan få äta begränsade mängder, men helst inte oftare än en gång per vecka.
I Sverige rekommenderar Livsmedelsverket att kvinnor som är gravida, ammar eller planerar att bli gravida undviker stora rovfiskar som svärdfisk, haj, marlin och stor tonfisk.
Vill du veta mer om kvicksilver i fisk och skaldjur? Här är några användbara källor:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online