Myggnät hjälper till att hålla myggor och andra stickande insekter borta medan man sover. De uppfanns under 1700-talet och kom snabbt till användning för att skydda upptäcktsresande och soldater i mygginfesterade områden. Under det amerikanska inbördeskriget användes myggnät i stor omfattning längs hela den södra krigsskådeplatsen – dels på grund av de enorma mängder myggor som svärmade i de varma, fuktiga regionerna, dels på grund av alla övriga stickande insekter som härjade i de stora soldatlägren på båda sidor om fronten.
Nordstatsarméerna var sena med att använda myggnät och införde dem inte som standardutrustning förrän 1863. Anledningen var att man inledningsvis trodde att kriget skulle avgöras redan under första året – ända tills general Robert E. Lee marscherade Nordvirginias armé över floden Potomac. År 1862 upprättade unionsarmén sin sjukvårdskår (Medical Corps), där kirurgmajorer ansvarade för truppernas hälsa. Snart rullade fabrikerna i norr igång produktionen av nätvävar, först till sjukhussängar och därefter till enskilda soldaters bäddrullar. Sammantaget var nordstaternas myggnät starkare och bättre tillverkade än sydstaternas motsvarigheter.
Sydstaterna insåg tidigt att kriget skulle bli långvarigt och bildade faktiskt sin sjukvårdskår redan 1861, alltså före nordstaterna. Myggnät var dessutom redan i utbrett bruk innan krigsutbrottet, eftersom många sydstatssoldater tog med sig egna nät hemifrån. De nät som armén utfärdade var ofta brittisk standardutrustning som hade importerats. När den så kallade Anaconda-blockaden stängde sydstaternas hamnar blev importen dock omöjlig, och konfederationen tvingades tillverka egna nät. Eftersom södern saknade nordens industriella kapacitet måste näten sys ihop av enskilda hantverkare, vilket gjorde dem sämre kvalitet än de maskinvävda nät från nordstaternas fabriker.
Båda sidors örlogsflottor använde redan myggnät, tack vare den förkrigstida flottans många utstationeringar i tropiska vatten. Sydstaternas flotta bestod till stor del av erövrade eller överlöpande fartyg från unionen, och dessa skepp behöll sitt tidigare material och sin utrustning – myggnäten inkluderade. Vissa fartyg hade till och med så stora nät att de kunde draperas över hela däck, så att besättningen kunde arbeta utan att ständigt bli plagad av mygg.
Flera samhällen som länge lidit av myggproblem använde nät redan före kriget för att minska spridningen av sjukdomar. Men användningen spred sig snabbt även bland civila nära frontlinjerna, av två huvudsakliga skäl. För det första fungerade soldaternas stora läger som idealiska yngelplatser för myggor. För det andra spreds myggorna till nya områden när trupperna marscherade genom landsbygd som tidigare varit opåverkad. Som en oväntad positiv bieffekt ledde massproduktionen av myggnät i norr till att näten blev billiga och allmänt tillgängliga för vanliga människor långt efter krigets slut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online