Myggor är små stickande insekter som sprider parasiter och sjukdomar som dödar miljontals människor varje år. Även om Afrika i dag drabbas värst av myggburna sjukdomar – framför allt malaria – är resten av världen inte förskonad från den ohälsa och det lidande som myggor kan orsaka.
Det är honmyggorna som suger blod från både djur och människor – proteinet behövs för att äggen ska kunna utvecklas. Hanmyggorna lever i stället på nektar och växtsafter. När en honmygg sticker använder den ett nålliknande munparti (myggor har alltså inga tänder) och utsöndrar samtidigt saliv i offrets blodström.
Saliven innehåller blodförtunnande ämnen samt ämnen som orsakar den välkända svullnaden och klådan. Utsöndringen orsakar dock inte bara obehag – det är också via saliven som parasiter och virus överförs från mygg till människa eller djur.
Myggbett kan utsätta människor för malaria, West Nile-feber, denguefeber, gula febern, flera former av hjärninflammation (encefalit) samt andra sjukdomar. Malaria och gula febern är i dag inget problem i Nordamerika, men båda sjukdomarna är utbredda i Afrika och delar av Sydamerika. I Nordamerika kan mygg ibland bära på La Crosse-encefalit, östlig hästencefalit, västlig hästencefalit, Saint Louis-encefalit eller West Nile-virus, medan denguefeber är ovanligare men förekommer bland annat i de södra delstaterna.
I Norden är myggen framför allt ett sommarbesvär, men Sindbisvirus som orsakar Ockelbosjukdom förekommer i både Sverige och Finland. Resenärer till tropiska och subtropiska områden bör dessutom känna till malariarisken och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder.
Människor är inte de enda som drabbas – hundar och andra husdjur kan få hjärtmask av mygg som bär på parasiten. Vissa spot-on-preparat mot loppor ger ett visst skydd mot myggstick, men endast regelbundet använda förebyggande medel mot hjärtmask ger fullständigt skydd. Fall av hjärninflammation och West Nile-virus hos husdjur och andra djur har också rapporterats.
Det finns cirka 3 000 olika myggarter i världen. Anopheles-myggorna är de som sprider malaria, medan Culex-myggorna är de främsta bärarna av West Nile-virus. Aedes-myggor sprider denguefeber och gula febern. I Sverige förekommer ett drygt fyrtiotal stickmyggarter.
Inom några minuter till några timmar efter ett myggstick börjar bettet klia och en inflammation uppstår. Har myggen överfört West Nile-virus eller någon annan sjukdom kan symtom visa sig redan inom några timmar, men oftast tar det flera dagar innan tecken på sjukdom uppträder.
Myggor föredrar varma temperaturer och måste ha tillgång till stillastående vatten för att kunna föröka sig. De lever överallt där det blir tillräckligt varmt minst en gång per år. Minimitemperaturen för att myggar ska kunna utvecklas ligger på cirka 10 °C. Regioner som aldrig når upp till den temperaturen har sällan besvär med mygg – men större delen av världen utgör hemvist för dessa insekter.
Om de globala temperaturerna fortsätter att stiga, som många forskare förutspår, kan myggproblemen bli betydligt större än i dag. Sjukdomsbärande myggarter sprids till nya områden, vilket kan innebära att vaksam myggkontroll och personliga skyddsåtgärder blir nödvändiga i allt fler regioner för att förebygga vanliga myggburna sjukdomar.
Genom enkla åtgärder kan du kraftigt minska risken för myggbitt och smitta:
Med rätt kunskap om hur myggor lever och sprider sjukdomar kan du bättre skydda både dig själv, din familj och dina husdjur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online