En cancerframkallande substans – en så kallad carcinogen – är ett ämne eller en exponering som kan orsaka cancer i kroppen. Cancer uppstår när celler muterar, vilket innebär att DNA:t inuti cellerna förändras. När den ursprungliga muterade cellen delar sig bildas fler muterade celler, och på detta sätt växer tumörer fram. Vetenskapen har identifierat tusentals kända, sannolika och möjliga carcinogener, som brukar delas in i två huvudkategorier.
I naturen finns flera ämnen som är kända carcinogener. Exempel är miljöstrålning, som solljus med sitt ultravioletta ljus som kan orsaka mutationer i hudceller och i förlängningen hudcancer, samt radon – en radioaktiv gas som kan sippra in i byggnader från marken.
Naturliga carcinogener finns dessutom i många vardagsprodukter, inklusive livsmedel. Många frukter och grönsaker producerar egna naturliga bekämpningsmedel för att skydda sig mot insekter och svampar, och en stor andel av dessa substanser har visats vara cancerframkallande. Svampar innehåller exempelvis hydraziner och jordnötter kan innehålla aflatoxin – båda kända, naturligt förekommande carcinogener.
Detta är ämnen som människan framställer genom att blanda olika kemikalier. Vissa av dem är kända carcinogener, medan andra kan bli cancerframkallande först när de kombineras med andra kemikalier. Vanliga exempel är tobaksrök – cigaretter innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav många är carcinogena – asbest samt radioaktiva föreningar som används vid framställning av kemoterapiläkemedel.
Vissa kemikalier omvandlas till carcinogener först när de reagerar med ämnen i vår egen kropp. Nitriter, konserveringsmedel som tillsätts kött, omvandlas exempelvis till nitrosaminer när de når matsmältningskanalen – och nitrosaminer är ett känt cancerframkallande ämne. Konstgjorda carcinogener kan också ta sig in i våra livsmedels- och vattenförsörjningar via föroreningar.
Från flera ansedda källor finns listor över kända, sannolika och möjliga carcinogener för människor. Olika statliga, oberoende och internationella myndigheter använder dessutom olika grupper eller skalor för att klassificera cancerframkallande ämnen. Anledningen är att ett ämnes cancerframkallande förmåga varierar beroende på styrkan i dess carcinogena sammansättning, den exponeringsnivå som krävs för att orsaka cancer samt andra faktorer.
Exempel på organisationer som har sammanställt omfattande listor är American Cancer Society, International Agency for Research on Cancer (IARC), National Toxicology Program och Environmental Protection Agency (EPA).
För att fastställa om ett ämne är carcinogent måste forskare genomföra studier och tester som inte alltid är enkla eller entydiga – man kan helt enkelt inte utsätta människor för ett misstänkt ämne och sedan vänta på om cancer utvecklas. Forskare använder därför ofta cellodlingar eller djurförsök för att testa ämnen. De studerar även ämnets cellstruktur och jämför den med andra kända carcinogener för att se om likheter finns.
Oftast kombineras resultaten från laboratoriestudier med studier av människor i deras naturliga miljö, innan man drar slutsatsen att ett ämne faktiskt är cancerframkallande.
Att känna till de vanligaste källorna till carcinogener – både naturliga och konstgjorda – gör det lättare att begränsa sin exponering. Praktiska åtgärder inkluderar solskydd, god ventilation och radonmätning i bostaden, rökfrihet samt att följa livsmedels- och miljömyndigheternas råd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online