N-Nitrosodimetylamin (NDMA) klassificeras av den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) som ett B-2-carcinogen och som en så kallad nyupptäckt förorening. EPA har publicerat metod 521 för analys av NDMA-halter i dricksvatten och har även etablerat en process för godkännande av laboratorier, enligt Kaliforniens folkhälsomyndighet (California Department of Public Health). Enligt EPAs National Exposure Research Laboratory är metoden 99 procent effektiv vid testning av vattenprover.
En B-2-klassificering innebär att kemikalien med rimliga skäl antas vara cancerframkallande för människor. EPA definierar en nyupptäckt förorening som en kemikalie eller ett material som saknar publicerade hälsostandarder eller som kan utgöra ett hot mot människors hälsa eller miljön.
NDMA användes tidigare vid tillverkning av raketbränsle, antioxidanter och kommersiellt producerade kopolymerer. Numera används ämnet endast för forskningsändamål.
NDMA är en oavsiktlig biprodukt som bildas vid klorering av avloppsvatten i reningsverk, vilket i sin tur kan påverka dricksvattnet. Ämnet är även känt för att kunna bildas vid vissa industriella processer och förekommer i små mängder i exempelvis rökt och konserverad mat. Den kemiska biprodukten är mycket rörlig i jord och kan lätt läcka ut i grundvattnet, vilket gör den särskilt svår att begränsa.
Kalifornien kräver att NDMA avlägsnas samt att tillsynsmyndigheter och konsumenter underrättas om halterna överstiger den gällande miniminivån (de minimis-nivån). Om halterna är 100 gånger högre än miniminivån krävs alltid åtgärder, enligt Kaliforniens folkhälsomyndighet.
Den accepterade behandlingsmetoden för NDMA-förorenat vatten är ultraviolett (UV) strålning med våglängder mellan 225 och 250 nanometer. UV-behandlingen bryter ned NDMA-molekylerna effektivt utan att tillsätta kemikalier i vattnet, vilket gör metoden både säker och miljövänlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online