Livmoderleiomyom och leiomyosarkom uppstår ur liknande vävnader, men skiljer sig åt när det gäller riskfaktorer, symtom och behandling. Om du har frågor om ett symtom eller en riskfaktor, eller funderar över behandlingsalternativ, är det alltid bäst att diskutera detta med din läkare.
Leiomyom är godartade tumörer som har sitt ursprung i glatt muskelvävnad. Den vanligaste platsen för leiomyom är livmodern. Livmoderleiomyom, oftast kallade myom, är tumörer som växer i, på eller inom livmoderns muskulösa väggar. Leiomyosarkom är däremot elakartade (maligna) tumörer i glatt muskulatur och kallas, när de förekommer i livmodern, för livmodersarkom. Färre än ett av 1 000 myom omvandlas till ett leiomyosarkom.
Ålder är en riskfaktor för livmoderleiomyom, vilka är vanligast från 30-årsåldern fram till menopausen. Myom tenderar att krympa efter menopausen. Överviktiga kvinnor samt kvinnor som äter mycket rött kött och få grönsaker löper högre risk än kvinnor med en annan kost. Att ha en familjemedlem med myom ökar också risken, liksom afrikanskt ursprung.
De kända riskfaktorerna för livmoderleiomyosarkom är få, och att dessa riskfaktorer föreligger innebär – precis som vid alla riskfaktorer – inte att patienten kommer att insjukna i cancer. En sådan riskfaktor är tidigare strålbehandling mot bäckenregionen. Livmodersarkom är dessutom cirka dubbelt så vanliga hos svarta kvinnor som hos asiatiska eller vita kvinnor.
De flesta livmoderleiomyom orsakar inga symtom alls, men ibland kan de leda till blödningar eller kraftigare menstruationer, smärta vid samlag, ländryggssmärta, täta urinträngningar eller en känsla av tryck och svullnad i nedre delen av buken eller bäckenet. Hos gravida kvinnor kan de orsaka komplikationer under graviditet eller förlossning, bland annat en sex gånger så hög risk för kejsarsnitt. I sällsynta fall kan myom också bidra till infertilitet eller andra reproduktiva problem.
Symtomen på livmoderleiomyosarkom kan även bero på andra, godartade tillstånd, därför bör alla symtom alltid diskuteras med läkare. Onormala blödningar eller fläckvis blödning mellan menstruationer samt blödningar efter menopausen bör undersökas, liksom onormala flytningar utan blod. Vissa kvinnor upplever en känsla av tryck eller smärta i bäckenområdet eller upptäcker en knöl i buken, vilket också bör tas upp med en läkare.
För kvinnor utan symtom krävs i allmänhet ingen behandling. Lätta symtom hanteras vanligtvis med en kombination av receptfria och receptbelagda läkemedel. Vid måttliga eller svåra symtom är den vanligaste behandlingen kirurgi. Det finns flera kirurgiska metoder med olika grad av invasivitet, och valet beror på myomens placering och storlek, symtomens svårighetsgrad samt om patienten önskar få barn i framtiden.
De vanligaste behandlingarna vid livmoderleiomyosarkom är kirurgi, strålterapi och kemoterapi. Målet med operationen är att avlägsna all cancer, vilket ofta innebär en total eller radikal hysterektomi. Både intern strålbehandling (brakyterapi) och extern strålbehandling är aktuella alternativ, och det finns många olika former av kemoterapi att tillgå. Hormonbehandling används endast vid vissa specifika typer av livmodersarkom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online