Att få en cancerdiagnos är svårt nog. Men beskedet att cancern är obotlig – det vill säga terminal – är ännu svårare att ta till sig för patienten, familjen och vänner. En terminal cancerdiagnos innebär oundvikligen att det inte längre finns något botemedel. Behandlingen i detta skede handlar därför främst om att göra patienten så bekväm som möjligt och att förlänga livet så långt det går.
Beroende på vilken typ av cancer patienten har kan de standardbehandlingar som används i tidigare stadier även användas för att försöka förlänga livet när cancern har blivit terminal. Kemoterapi och strålbehandling kan till exempel användas för att bromsa cancerns tillväxt. Att bromsa eller hejda cancerns utveckling minskar inte bara smärtan – det kan också ge patienten mer tid, eftersom cancern då hålls mer begränsad i kroppen.
En av de största utmaningarna för den som vårdar en svårt sjuk cancerpatient är att förstå de olika typer av smärta som är förknippade med terminal cancer. Beroende på var cancern har spridit sig kan patienten drabbas av nervsmärta, skelettsmärta, smärta i mjukdelar, fantomsmärta eller refererad smärta. Läkare förskriver ofta morfin för att dämpa smärtan. Det finns dock biverkningar av läkemedlet som både vårdare och patienter behöver känna till. Morfin lindrar smärtan, men kan samtidigt orsaka andra problem, såsom beroende och desorientering.
Vid vissa typer av terminal cancer är cancerns tillväxt beroende av hormoner. Både bröstcancer och prostatacancer kan till exempel vara hormonberoende. Att blockera östrogen respektive testosteron kan hjälpa till att hämma tillväxten av bröstcancer och prostatacancer. Även om hormonbehandling kan vara effektiv under en tid och bromsa cancerns utveckling, rapporterar National Cancer Institute att kroppen vanligtvis så småningom slutar svara på behandlingen och att cancern då fortsätter att sprida sig.
Ett hospice är en verksamhet som ger vård till människor som är svårt sjuka och befinner sig nära livets slut. Hospicepersonal kan vårda en terminalt sjuk patient i dennes hem, eller på en anläggning som ett vårdboende eller sjukhus. Hospicepersonalen administrerar smärtlindrande läkemedel och erbjuder även emotionellt stöd. Det stödet innebär bland annat att personal finns tillgänglig för att samtala med patienter och anhöriga om den förestående döden och att hjälpa patienten att känna sig trygg med tanken på döden.
Vård i hemmet kan även ges till den terminalt sjuka patienten av närstående. Familjemedlemmar bör ge emotionellt stöd samt se till att rätt medicinering ges enligt den behandlande läkarteamets föreskrifter. Innan hemvården påbörjas måste familjen vara psykiskt förberedd på att hantera en närståendes förestående bortgång. De måste dessutom vara beredda att tillgodose den sjuke närståendes behov och hjälpa denne att känna sig bekväm. Det är också viktigt att lära sig läsa av tecken, till exempel när patienten inte svarar på smärtlindringen som förväntat och när döden närmar sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online