Primär peritonealcancer: symtom, diagnos och behandling

Primär peritonealcancer är en sällsynt cancerform som drabbar bukhinnan och som framför allt förekommer hos kvinnor. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka i tidiga skeden, vilket gör att många patienter får sin diagnos först när cancern har hunnit utvecklas. I den här artikeln går vi igenom vad sjukdomen innebär, vilka symtom du bör vara uppmärksam på och vilka behandlingsmöjligheter som finns.

Vad är primär peritonealcancer?

Bukhinnan (peritoneum) är en tunn hinna som klär bukhålans insida och även ger ett skyddande lager över livmodern och urinblåsan. Hinnan bildar en egen vätska som gör att organen bekvämt kan glida mot varandra inuti buken. Vid primär peritonealcancer växer canerceller på just denna hinna.

Eftersom sjukdomen ofta är svår att identifiera korrekt tidigt i förloppet ställs tyvärr diagnosen ofta först när cancern har nått ett senare stadium.

Vanliga symtom

Då sjukdomen angriper bukens skyddande hinna är de flesta symtom kopplade till besvär i magregionen. Vanliga tecken inkluderar:

• Appetitlöshet, ibland tillsammans med oförklarlig viktökning
• Buksmärtor som kan leda till illamående och en allmän känsla av sjukdom
• Vätskeansamling i buken som orsakar kramper och obehag
• Känsla av uppblåsthet samt ihållande magbesvär
• Tarmproblem såsom förstoppning, eller ett ihållande behov av att urinera

Risk för förväxling med äggstockscancer

I sina tidigaste skeden misstas primär peritonealcancer ibland för äggstockscancer. De två sjukdomarna ger mycket liknande symtom, och eftersom äggstockarna kan vara inblandade i mindre grad under cancerns tidiga utveckling kan en felaktig diagnos ställas.

När sjukdomen fortskrider påverkas dock inte äggstockarna i samma utsträckning som vid äggstockscancer, och det är ofta i detta skede som den korrekta diagnosen kan fastställas.

Hur ställs diagnosen?

För att kunna diagnostisera sjukdomen använder läkaren flera olika metoder. Blodprover kan avslöja markörer som tyder på cancer, medan vävnadsprov (biopsi) från det drabbade området ger svar om vilken typ av celler som finns där. Bilddiagnostik, exempelvis magnetresonanstomografi (MR) och datortomografi (DT), används för att visualisera cancerns utbredning. Dessutom kan en serie fysiska undersökningar genomföras för att precisera exakt var de cancerogena cellerna befinner sig.

Behandlingsalternativ

De vanligaste behandlingsformerna vid primär peritonealcancer är kirurgi, kemoterapi, strålbehandling eller en kombination av dessa tre. Operationen kan bli relativt omfattande och innefatta borttagning av den cancersjuka delen av bukhinnan, samt eventuellt även livmoder, äggstockar och bukväggens hinna.

Att tänka på

Behandlingen av primär peritonealcancer är normalt sett en långvarig process. Sjukdomen upptäcks sällan tidigare än i stadium tre, vilket innebär att cancern redan har potential att sprida sig i kroppen. Även efter en lyckad operation fortsätter läkarna därför ofta med kemoterapi eller strålbehandling i syfte att förhindra att kvarvarande canerceller sprider sig. Regelbundna kontroller under lång tid efter avslutad behandling är en viktig del av vården.